Julstämning på Strandhagen – nu avgörs årets pepparkakshustävling

På Garvaregården har generationer av Trosabor hittat till sagornas värld. I sommar firar Trosa Sommarteater tio år – med Peter Pan, ett minnesmuseum och många års samlade sommarskratt. – Det har blivit som en familjetradition, säger Josephine Betschart.

TEXT & FOTO Sandra Nordin Johansson

Det är något med Garvaregården. De gamla husen, gårdsplanen och vinklarna. Den där känslan av att historien sitter kvar i väggarna men att något nytt ändå kan få hända. Här, på den före detta hantverkargården i Trosa, med anor från 1700-talet, har Trosa Sommarteater vuxit fram. I år firar teatern tio år.

För grundaren Josephine Betschart är jubileet nästan svårt att ta in.

– Alltså tio år. Ja, tänk vad tiden går fort, säger hon.

Det var först när arbetet med årets lilla minnesmuseum började som tiden blev riktigt synlig. När gamla affischer, rekvisita, tidningsurklipp och bilder plockades fram kom också minnena tillbaka.

– Annars tänker man väldigt mycket framåt. Nästa produktion, vad ska vi göra, hur tänker vi? Men när jag började plocka med grejer så blev det så tydligt.

Trosa Sommarteater föddes ur en längtan efter något som Josephine tyckte saknades.

– Jag har alltid tänkt att Trosa skulle ha en sommarteater. Det hade funnits småprojekt, men inget varaktigt. Jag ville att Trosa skulle få mer kultur för barn, säger hon.

Hon och Boby Betschart, som hon driver sommarteatern tillsammans med, hade tidigare jobbat med familjeföreställningar och showskolor. De hade också själva burit med sig minnen av sommarteater och barnföreställningar från uppväxten.

Till slut var det Josephines mamma som gav den sista knuffen.

– Hon sa: ”Nu slutar du vela, nu gör vi det här.” Så vi bestämde allt på en kväll. Vi gjorde hemsida, skickade pressrelease och körde.

Platsen var inte slumpmässigt vald. Josephine hade själv varit på Garvaregården som barn, men upplevde att många Trosabor då inte riktigt hade hittat tillbaka efter år av ombyggnationer.

– Många frågade: ”Men var ligger Garvaregården?” Vi ville på något sätt att Garvaregården skulle blomma upp igen. Och det har den verkligen gjort.

Planen var aldrig att bara göra en enda sommar. Tanken var att bygga något som kunde återkomma, växa och bli en del av orten. Första sommaren blev det till och med två produktioner. Det visade sig snabbt vara mer än vad som var hållbart.

– Det blev för mycket. Nu gör vi en stor familjeföreställning varje sommar, säger Josephine.

Genom åren har publiken fått se bland annat Pippi, Karlsson på taket, Robin Hood, Mästerkatten, Aladdin och Svärdet i stenen. År 2019 skapade Trosa Sommarteater sin första helt egna version av Peter Pan med egenskriven musik. Därför känns det särskilt rätt att återvända till berättelsen under jubileumsåret.

– Det blir inte exakt samma pjäs, för vi skapar ju om och skriver om. Men Peter Pan ligger varmt om hjärtat eftersom det var den första produktionen vi skrev helt själva.

Årets föreställning handlar om Winnie, Wendys dotter, som får följa med Peter Pan till Aldrignågonsinland. Där väntar vilda barn, pirater, Kapten Krok, krokodilen och frågan om man egentligen vill bli stor.

Agnes Lundin spelar Winnie och gör sitt andra år i ensemblen.

– Förra året var en av de roligaste somrarna jag har haft. I år känns det som att jag har erfarenheten och kan fokusera på att ha kul, säger hon.

Att nu få kliva fram i en större roll känns både roligt och utmanande.

– Jag måste spela yngre, men också modig och självständig. Winnie tycker att den här världen är helt fantastisk, och det gäller att verkligen känna det.

En viktig del av Trosa Sommarteater är blandningen av åldrar och erfarenheter. Lokala förmågor står på scen tillsammans med skådespelare som reser in utifrån. Barn, ungdomar och vuxna arbetar sida vid sida. Josephine beskriver det som ett åldersöverskridande sätt att skapa.

– Även unga ska behandlas på samma sätt som vuxna. Alla får jobba hårt, alla får hjälpa till, alla bidrar.

Det handlar inte bara om att stå på scen. Ensemblen hjälper till med kulisser, rekvisita, flyers, undanplockning och allt annat som hör till en sommarteater.

– Många tror nog att familjeföreställningar är lättare att göra än vad de är. Men vi står och målar kulisser, häftar upp affischer, skriver musik, anpassar manus och låtar efter dem som är med.

Just det organiska arbetssättet har blivit ett kännetecken. Om någon visar sig vara en stark sångare så kan det hända att det skrivs en ny låt. Om en ung skådespelare utvecklas kan en större roll växa fram.

– De som jobbar hårt premieras här. Man ser hur någon börjar med en mindre roll och efter några år plötsligt kan bära mycket mer.

Lova Eskolin är ett exempel på hur teatern kan följa en människa genom livet. Hon var tretton år när hennes farmor såg på Facebook att Trosa Sommarteater sökte skådespelare till Pippi 2017.

– Hon skickade det till mig, för jag hade gått lite teaterskola och alltid gillat teater. Jag gick på audition, fick rollen – och sedan blev jag kvar, säger Lova.

I dag är hon 23 år, gör sin sjunde föreställning med Trosa Sommarteater och dessutom är hon regisassistent för årets föreställning.

– Det är lite som att växa upp med det. Det är en stor del av sommaren. Många i min närhet vet att ”i sommar ska Lova repa med teatern”.

Farmor kommer fortfarande och tittar.

– Hon är nog lite nöjd över sig själv, säger Lova och skrattar.

Med åren har hon också börjat bidra allt mer bakom scenen. När det behövdes en ångmaskin till Karlsson på taket byggde hon en hemma i sitt pysselrum. Till Robin Hood ritade hon en karta över Sherwoodskogen. Förra året blev det en karta över djungeln.

– Jag gillar både det digitala och det praktiska skapandet. Jag vill bara ha så mycket av det som möjligt.

Till tioårsjubileet har Trosa Sommarteater gjort något som blir kvar även när applåderna tystnat. I ett litet hus på Garvaregården har de skapat ett minnesmuseum. Där finns affischer från tidigare år, urklipp, rekvisita och små spår av föreställningar som många Trosabor minns. Kungasäckar, böcker, kartor, rekvisita från Karlsson, Pippi, Aladdin och Mästerkatten. Föremål som en gång varit en del av en berättelse och nu får väcka nya.

– Man kan gå dit när Garvaregården är öppen och se vilka föreställningar man själv har sett och vad man kommer ihåg, säger Josephine.

Hon lyfter särskilt fram Irene Englund, som under åren skapat mycket av kostymen och rekvisitan.

– Hon är en klippa för oss.

För Josephine själv finns en särskild glädje i att få visa upp det som annars ofta hamnar i förråd när en produktion är slut.

– Jag jobbar själv på teater, och det roligaste är nästan att få komma ner i kostym- eller rekvisitaförråd och se alla saker. Lite den känslan vill jag att man ska få här.

Att spela familjeteater för en publik i alla åldrar är inte enkelt. Barn, föräldrar, mor- och farföräldrar ska alla hitta något att följa. Josephine tror inte på att spela ”ner” till barnen.

– Man får inte tänka att man spelar för barn som om de har en annan humor än vi. Man måste få med action, musik och färg, men också ta karaktärerna på allvar.

En ettåring kan dras med av rörelse och musik. En femåring ser något annat. En tioåring och en vuxen hittar ytterligare lager.

– Skådespelarna ska inte spela teater, de ska vara i det. Man måste ge sig hän hundra procent. Det får inte bli en yta, det måste komma inifrån.

Garvaregården hjälper till. Den gamla hantverksgården är inte en vanlig scen, men just begränsningarna gör arbetet mer kreativt. Husen måste skyddas och användas varsamt, men trappor, nivåer och fasader skapar också en levande kuliss.

– Många trodde nog att vi skulle spela på den plats som kallas scenen. Men jag såg direkt: där finns en perfekt kuliss, där kan man gå upp och ner för trappor och använda nivåer.

Utomhusteater innebär också väder. Men Trosa Sommarteater har aldrig ställt in en föreställning på grund av regn.

– Sommarteater är sommarteater. Vi spelar oavsett väder. Ibland blir man som vuxen stressad av regnet, men sedan kommer man på: det är ju bara vatten.

Under pandemin blev Trosa Sommarteater en av få aktörer som ändå kunde växla upp när restriktionerna lättade. Eftersom de gör så mycket själva kunde de anpassa sig snabbt. Men de senaste åren har också varit tuffa.

– Det är svårare att driva kultur i dag. Allting har blivit mycket dyrare. Om vi ska överleva gäller det att folk kommer, säger Josephine.

Samtidigt är det just publiken som visar vad de tio åren har betytt. Många har kommit nästan varje sommar. Barn som såg de första föreställningarna som små kommer nu tillbaka med småsyskon eller kusiner. Agnes Lundin har själv suttit i publiken många gånger.

– Jag har kollat nästan varje år så länge jag kan minnas. Min favorit är nog Pippi. Jag tror jag var fyra när jag såg den, men jag minns ändå allt.

Det är precis sådant som gör att Josephine orkar fortsätta, trots stress, biljettförsäljning, producentansvar, tvätt, affischer och sena kvällar.

– Jag hoppas att teatern har gett dem som kommit lika mycket glädje som jag hade av att se familjeföreställningar när jag var liten.

Den 16 juli är det premiär för jubileumsårets Peter Pan. Föreställningen spelas sedan fram till den 2 augusti. På Garvaregården väntar ännu en sommar där gamla hus får bli sagovärld, där barn får möta pirater, där vuxna får minnas sin egen fantasi – och där Trosa Sommarteater tar nästa steg efter tio år.

– Det är väl det jag är mest stolt över, säger Josephine. Att vi har fortsatt skapa i tio år.

FOTBOLL I morgon, torsdagen den 11 juni, inleds tidernas största VM. Nöjer du dig inte med att sitta hemma i TV-soffan och titta? Här är de tre ställena i ÖSP:s spridningsområde som satsar extra på sommarens stora fotbollsfest.

TEXT Johan Karlsson

En bantad version av den här artikeln hittar du i ÖSP nr 24 – vårt extratjocka sommarnummer! – som släpps tisdagen den 16 juni.

”En sömnlös sommar – på ett bra sätt”

PLATS Vår lokal, centrala Gnesta.

INTERVJUOBJEKT Daniel Isreaelsson, husmor.

Hur kommer det sig att ni valt att satsa på VM?

– Flera skäl. Alla som jobbar här hos oss har sin individuella koppling till sport och fotboll. Vi är två föreningar som driver Vår lokal: den ideella föreningen, som i huvudsak håller i kulturarrangemang, och den lilla ekonomiska föreningen, som jag representerar i just det här fallet. Vi vurmar verkligen för ett levande föreningsliv och har länge pratat om att kunna förena kultur- och idrottsliv i den här byn. Vi har därför haft en dialog med Gnesta FF och gör den här VM-satsningen i samarbete med dem. Medlemmar i Vår lokal och/eller Gnesta FF får rabatterade priser. Vi har även haft kontakt med både Stjärnhovs IK och Björnlunda IF och hoppas att vi kommer att vara fler som hjälps åt med att fylla lokalen.

– Vi har även goda erfarenheter sedan tidigare, då vi sände ett mästerskap innan coronan och det var jätteroligt.

– Sedan handlar det om att göra något för samhället vi verkar i. Vi vet att man från kommunledningens sida jobbar hårt för besöksnäringen. Det är en fin och önskvärd sak, men det görs inte i en handvändning – det är svårt att bedriva kommersiell verksamhet här i Gnesta under sommaren och kanske framför allt industrisemestern. Vi försöker dra vårt strå till stacken genom att lägga krut på VM. Vårt sätt att motivera kostnaderna – för det kostar med sändningsrättigheter, utökat serveringstillstånd, personal och ny projektor – är att göra något fint för fotbollsintresserade och samtidigt locka hit folk som kanske inte besöker Vår lokal i vanliga fall. Det kostar ingenting att komma hit och vi siktar inte på att sälja en massa öl, utan ser det som en investering i form av att visa platsen för de som inte är redan invigda. I det sammanhanget kan det dock vara bra att flika in att det finns ett begränsat antal platser, är först till kvarn som gäller och att förbokning gäller för vissa matcher, i första hand Sveriges möte med Nederländerna på midsommardagen.

– Till sist: Vi är anslutna till Folkets Hus och Parker. Så vi känner att vi har lite av en plikt att visa folkliga grejer.

Hur mycket visar ni?

– Vi kommer att visa samtliga Sveriges matcher och ett urval av andra spännande möten. När gruppspelet är klart släpper vi ett nytt spelschema och förhoppningsvis får vi chansen att visa fler Sverigematcher. Det blir en sömnlös sommar – på ett bra sätt! Inför Sveriges premiär mot Tunisien kommer vi att ha försnack med en panel bestående av olika lokala fotbollsnördar. Vår lokals ideella förenings ordförande Sofia Kjellén är moderator och vi hoppas få till en uppsluppen och kul stämning.

Vad är din egen koppling till fotboll?

– Jag är uppvuxen i Tavelsjö utanför Umeå och spelade där i samma pojklag som Jesper Blomqvist. Han är ett år äldre än mig och jag minns att han ett år vann skytteligan på 29 mål och jag kom tvåa på 11. Sedan flyttade jag in till Umeå för att spela juniorallsvenskan. Efter de där åren har jag inte spelat fotboll organiserat, men har lirat med ett kompisgäng här i Gnesta. Jesper drog ju till IFK Göteborg, för att sedan spela VM i USA 1994 och vinna Champions League med Manchester United 1999. Det var kul att se hans framgångar, för det är en fin person. Hela föreningen i Tavelsjö är präglad av honom och han har även hjälpt klubben mycket efter karriären.

Även Salong Central visar VM. Ser du er som konkurrenter?

– Nej, det hoppas jag inte. Vi ligger på olika platser i Gnesta och vi får förhoppningsvis många besökare och en kul VM-sejour båda två. Jag pratade faktiskt med både Magdi och Dag, som driver Salong Central, så sent som i förra veckan och de lät peppade.

”Det blir riktigt bra ljud och stor skärm”

PLATS Salong Central, Ågatan i Gnesta.

INTERVJUOBJEKT Dag Andersson, som driver Salong Central ihop med Magdi Beky Winnerstam.

Precis som med Vår lokal förknippar nog de flesta er med kultur snarare än fotboll. Hur kommer det sig att ni visar fotbolls-VM?

– Både jag och Magdi har en bakgrund inom sport. Jag spelade hockey, var med i Värmlandslaget och spelade tv-pucken. Magdi höll på med handboll och andra sporter. För oss ligger att utöva lagidrott väldigt nära att spela en föreställning. Jag vet många som gillar sport som aldrig skulle kunna tänka sig att gå på teater, men för oss som utöver teater är det som en lagsport: du övar och tränar stenhårt, för att sedan hamna i skarpt läge där allt ska stämma. Sedan vinner man förhoppningsvis matchen eller så vinner man publikens hjärtan.

– Vi känner att det här med VM är en kul grej och en möjlighet för oss att få fler att bekanta sig med vårt ställe. Det kostar runt 30 000 kronor att visa alla matcherna, men vi hoppas kunna dra in det på mat och dryck. Det är helt klart en liten satsning som vi gör och vi hoppas att folk ska komma. Gnestabor ska inte behöva åka in till en storstad och trängas på krogarna där för att få en fin VM-upplevelse.

Hur mycket visar ni?

– Vi kommer att köra alla matcher som slutar innan 01.30. Plus alla Sveriges matcher, oavsett när de spelas. Det kommer inte att kosta någonting i inträde, men Sveriges premiär som börjar 04.00 är det dock anmälningsplikt till. Vi har en strandbar här med strandhäng och både den och vår terrass har öppet. Parkeringen är gratis.

Hur visar ni matcherna?

– Vi kommer att köra matcherna med projektor på en 3×5 meter stor duk, ihop med vårt PA. Så det blir riktigt bra ljud och stor skärm! Vi kommer nog även att visa matcherna på en lite mindre skärm i foajén.

Även Vår lokal visar VM. Ser ni er som konkurrenter?

– Nej, det gör vi inte. Jag tror att vi har lite olika publik, mat och format.

”Vi ser oss som den officiella VM-baren”

PLATS La Aduana, Trosa hamn.

INTERVJUOBJEKT Jimmy Nygren, som driver både La Aduana (före detta Tullhuset) och Två Små Svin.

När ÖSP ringer upp är Jimmy i full färd med att få de sista bitarna att gå i lås inför Strängnäs Galejet (arrangeras onsdag–söndag den här veckan), men han hinner viga ett par minuter åt tidningen.

– Vi ser oss som den officiella VM-baren i Trosa kommun. Vi kommer att ha ett par större tv-skärmar. Det handlar inte om några sex gånger tre meter stora skärmar, så hela Trosa kan inte komma. Men vi har två stora uteserveringar, så förhoppningsvis kan vi skapa VM-fest.

Hur mycket visar ni?

– Vi satsar hårt på Sveriges matcher. Mest trycker vi på när Sverige möter Nederländerna på midsommardagen, då den spelas på normal kvällstid. Utöver det kommer vi självklart att ha tv-apparaterna på när vi väl har öppet. Finalen spelas till exempel vid 21.00, så den kommer så klart att visas.

Är det först till kvarn som gäller?

– Ja, det lär det bli. Vi kommer nog inte ens att ta bokningar. Vi hoppas att folk vill komma hit, äta och dricka och ha kul.

Vad har du själv för koppling till fotboll?

– Jag spelade på Ekerö som knatte, men satsade sedan mer på hockeyn. Nu för tiden hejar jag lite på Nantes i Frankrike och har varit och sett ”Mallis” och Valencia i spanska ligan. I Sverige håller jag på ”Bajen”.

FAKTA Utökat serveringstillstånd

• Två av Sveriges gruppspelsmatcher spelas på natten, premiären mot Tunisien börjar 04.00 och matchen mot Japan 01.00. I princip alla kommuner i Sverige har därför gett krogar möjlighet att ansöka om utökat serveringstillstånd, så att de kan ha öppet och servera alkohol utöver de normala öppettiderna.

• Samtliga kommuner i ÖSP:s spridningsområde – Trosa, Gnesta, Södertälje och Nyköping – har gett krogar denna möjlighet.

• Tre ställen i ÖSP:s spridningsområde har tagit chansen: La Aduana i Trosa och Salong Central och Vår lokal i Gnesta.

FAKTA Så spelas fotbolls-VM

• Herrarnas fotbolls-VM avgörs i USA, Mexiko och Kanada. Flest matcher spelas i USA.

• Det är första gången som 48 nationer deltar.

• Premiären spelas mellan Mexiko och Sydkorea den 11 juni, kl 21.00 svensk tid. Den visas på TV4 och TV4 Play.

• Sveriges matcher spelas som följer:

15 juni: Sverige–Tunisien. Matchstart 04.00 svensk tid. Sänds i SVT och SVT Play.

20 juni: Nederländerna–Sverige. Matchstart 19.00 svensk tid. Sänds i TV4 och TV4 Play.

26 juni: Japan–Sverige. Matchstart 01.00 svensk tid. Sänds i SVT och SVT Play.

• VM-finalen avgörs den 19 juli, startar 21.00 svensk tid och sänds i TV4 och TV4 Play.

GNESTA Foajén på Freja Bad & Gym fylldes av små utrop när badsugna gäster fick möjligheten att bada igen: ”Äntligen” och ”Åh vad jag längtat”. ÖSP var på plats för det första vattenfyspasset efter återöppningen.

TEXT & FOTO Sandra Nordin Johansson

Det var i juni som bassängerna stängdes. Vattenbristen i Gnesta gjorde att Freja Bad & Gym tvingades tidigarelägga sitt sommaruppehåll, ett uppehåll som kom att bli sex månader långt.

Måndagen den 15 december öppnades simhallen igen.

– Det är lite som julafton, sa Malin Broquist, enhetschef Fritid och Freja Bad & Gym.

Dörrarna till bassängerna slogs upp klockan 06.30. När Malin själv kom dit en kvart senare var besökarna redan på plats. Några tränade på gymmet, som har hållits öppet under hela perioden. Bastun öppnades igen i slutet av oktober och omklädningsrummen har under tiden tagits om hand. Men det var först nu, när bassängerna åter togs i bruk, som helheten kom tillbaka.

Stämningen inför öppningen var förväntansfull. För personalen handlade morgonen inte bara om logistik och tider, utan om något som hade byggts upp under lång tid.

– Vi i personalen är som små barn i dag, pirriga, sa Malin.

Under stängningen har personalen mött många frågor: varför är det stängt, när ska det öppna, vad gäller för träningskorten?

Inför återöppningen har ett omfattande arbete genomförts med att förlänga kort manuellt – uppemot tusen stycken.

– Det har varit mycket jobb. Men när man såg att det fungerade och folk såg att deras kort var förlängda, då var det värt det, sa Malin.

Vid ett av borden satt Ewa-Frida Granquist. Hon hade dröjt sig kvar efter sitt simpass – det första på väldigt många månader.

– Det går inte att beskriva hur det här har varit, sa hon om tiden utan bassänger.

– Mina rutiner bröts, och det påverkade mig mer än jag hade förstått.

Så pass att hennes döttrar började oroa sig, och att hon till slut träffade en läkare.

– Läkaren sa att mina rutiner hade försvunnit och det påverkat mig negativt. Det är klart att det har påverkat mångas hälsa att bassängerna varit stängda. Det handlar om rutiner, fysisk aktivitet och social samvaro. När det bryts blir det jobbigt för väldigt många, resonerade Ewa-Frida och lade till:

– Nu börjar livet igen. Det tror jag att många känner, även om alla inte säger det.

I barnbassängen huserade Andreas och Melker Enberg. Melker plaskade rejält i det varma vattnet.

– Det är bra. Vi har längtat efter det. När det har varit stängt här har vi åkt till Nyköping och badat, så det är bra att få bada här igen, berättade Andreas och Melker.

Strax bredvid väntade Rune Högberg och Anja Högberg på att säsongens första vattenfyspass skulle dra igång.

– Innan det stängde gick vi på pass här upp till sex gånger per vecka, sa Rune.

– Vattengympa är den enda träningsform jag kan göra. Jag har artros i knäna och kan varken promenera eller springa. Det här är den enda formen som fungerar för mig, sa Anja och förklarade att hon under tiden bassängerna varit stängda i stället har cyklat, men att hon fått väldigt ont i knäna.

– När jag fick veta att det skulle öppna igen var känslan bara ”Halleluja!”.

Att Freja Bad & Gym är viktig för Anja Högberg råder det ingen tvekan om. Vattenfyspassen beskrev hon som krävande, men på rätt sätt.

– Det ska vara power så att man får resultat, sa hon.

När hon började träna i bassängen gick hon ner elva kilo och hennes diabetes var så väl under kontroll att hon inte behövde medicin. Under tiden utan vattenfys har det förändrats.

– Jag har inte kunnat göra den här pulsträningen. Det har påverkat hälsan, sa hon och berättade att medicinen nu är tillbaka.

Förhoppningen är att vända utvecklingen igen.

– Vi hoppas att det här håller i sig. När jag kommer till läkaren nästa gång vill jag kunna säga att alla värden har gått ner igen.