TrosaGuiden: Med kanadensare ut i Trosas skärgård

Henrik Almroth.

När flyttade du till Trosa?

– Som sexåring, 1988. Min uppväxt var trygg. Allt var samlat på liten yta, man cyklade till både kompisar och skolan. Efter gymnasiet flyttade jag för att plugga. Först bodde jag och min nuvarande fru i Linköping, sedan i Örebro. När jag hade pluggat färdigt ville jag tillbaka till hemorten. Jag hade utbildning i digital mediadesign och fick jobb på X-branding 2006, där jag jobbade tills företaget gick i konkurs 2018. Vi köpte hus 2007 och har bott där sedan dess.

Varför ville du tillbaka?

– Det var bra att testa på att bo i ett par större städer, för att få perspektiv. Linköping var inte jättekul, men i Örebro lärde vi känna mycket folk och trivdes. Efter studietiden flyttade de flesta av dem därifrån och det blev inte samma sak. Jag har alltid trivts så himla bra i Trosa och kände en längtan tillbaka till kusten. Om man har vuxit upp nära havet, dras man tillbaka, så är det bara.

Du är alltså en typisk Trosabo, då du varit mycket ute i skärgården?

– Ja. Vi har alltid varit ute med båt med familjen. Semestrarna spenderas till stor del i skärgården. Nu när våra två barn blivit så pass stora, har vi även varit ute och tältat två år i rad. Vi har en kanadensare som vi paddlar ut i. Vi har ingen egen vanlig båt, men vi brukar låna av mina föräldrar när vi vill åka ut på dagsturer.

Vad är det som är så bra med skärgården?

– Friheten, det är ett ledande ord. Turismen ökar, men ändå kan man fortfarande åka ut och hitta en egen ö på sommaren, så länge som man inte åker mot Storsand, Kråmö eller Fifång. Ser vi att en båt redan ligger i en vik på en liten ö, åker vi inte in dit, och oftast gör inga andra det heller.

Har du något smultronställe?

– Generellt sett brukar vi åka mer söderut vid Julaftons fyr, åt Nyköpingshållet. Innan Lacka skärgård finns det väldigt många fina små öar. Plus att det är bättre vatten där än på Askösidan. Flödet är bättre och vattnet klarare.

Du nämnde att ni brukar paddla ut med kanadensare. Vad är tjusningen med det?

– Att komma så nära vattnet. Att åka båt blir mest en transport – så länge som du inte seglar så klart, men det gör inte vi – och att paddla ger mer av en upplevelse hela vägen. När jag var liten hade mina föräldrar en kanadensare och jag har sett bilder på mig själv i blöja när jag sitter i den. Till slut blev jag sugen själv på att testa med min egen familj. Det är speciellt det där med att tälta, äta konserver och så. Ett enkelt liv.

Så det har uppfyllt förväntningarna?

– Absolut. Att kliva ut ur tältet en tidig sommar-morgon, när det är helt vindstilla och solen går upp … det är en häftig känsla.

Vi låtsas att du får ansvaret för att göra en reklamfilm som ska marknadsföra Trosa. Vad måste den innehålla?

– Promenaden längs ån. Hamnen med båtlivet. Och skärgården, så klart. Det klassiska för en turist är att ”strosa i Trosa”, men jag tycker även att man ska belysa möjligheten att ge sig ut på vattnet. Det går numera turer ut i skärgården och det kan man nyttja om man inte har en egen båt att tillgå.

Så Trosa är egentligen motsatsen till ”Världens ände”?

– Precis!