TrosaGuiden: Lummig promenad längs ån i Vagnhärad

Edis Ahmetovic uppskattar tryggheten och tempot i det lilla samhället. Han har byggt hus i Vagnhärad och har inga tankar på att flytta i framtiden.

Edis Ahmetovic.

Klipp från mysiga promenadstråket längs ån i Vagnhärad:

Var bor du?

– Alby backe. Vi byggde hus där för ett par år sedan.

Men visst är du inte uppvuxen i Vagnhärad från första början?

– Jag bodde i Norrköping som liten. Min familj flyttade till Trosa kommun när jag gick i fjärde klass. Vi bodde på Skördegången och jag gick på Skärlagskolan. När jag skulle börja åttan flyttade vi till Vagnhärad. Förutom en kort avstickare till Nyköping när jag spelade fotboll i Bissarna, har jag bott i Vagnhärad sedan dess. Och jag kommer aldrig att flytta härifrån.

Det är du helt säker på, alltså?

– Jajamen. Det är faktiskt en sak jag diskuterat ganska mycket med andra, bland annat med min lillebrorsa. Han har länge frågat om jag och familjen inte ska flytta till en större stad, som Nyköping till exempel. Jag känner bara … nej. Jag har en grabb som är sex år gammal och om jag tänker tillbaka på min egen uppväxt känns Trosa kommun överlag så jäkla tryggt. Det är skönt att tempot inte är sådär jättehögt, som man annars kan uppleva på större ställen. Du kan smålunka runt och vara tillfreds. Det gillar jag.

Du flyttade till Vagnhärad på högstadiet. Hur var den tiden?

– Som det är för ungdomar idag, på det stora hela. Jag och min polare Semir drev runt på stan, hängde lite på fritidsgården. Typ det. Men det var lugnt, aldrig några större grejer som hände. Kanske något enstaka slagsmål eller så, inte mer. Det var jäkligt tryggt. Du kunde gå ut utan att oroa dig speciellt mycket alls. Du kände eller kände åtminstone igen de allra flesta. Om du inte kände den direkt, var det istället en lillebror till någon du kände eller någon arbetskollega till morsan eller liknande.

Du har bra koll på traktens ungdomar. Är Vagnhärad samma Vagnhärad idag?

– Vagnhärad växer och är lite på frammarsch. Byn ses inte längre som samma ”bihang”, om man får använda det ordet, till Trosa som det var när jag var ung. Vagnhärad står mer på egna ben: många som flyttar hit, nya bostadsbyggen, snabbtågen på sikt. Det är kul att det händer saker. Samtidigt är det fint att det fortfarande är sig väldigt likt från när jag var ung. När jag jobbat som fältare märker jag av det, då det nästan alltid finns någon gemensam nämnare med dem jag träffar på, inklusive ungdomarna. ”Är det inte hon som är din mamma?” eller ”Är inte det där din brorsa som jag lirat boll med?”. Lokalkännedomen hjälper mycket i det jobbet och kan förhoppningsvis hjälpa till även nu när jag börjat jobba som resurs på Hedebyskolan.

Vi låtsas att du får ansvaret för att göra en reklamfilm som ska marknadsföra Vagnhärad. Vad måste den innehålla?

– Hulo! Jag älskar Hulo. Deras gamla slogan ”Det är inte hö i alla lador” fungerar lika bra att säga om Vagnhärad också. Vid första anblick finns det inte mycket att se här, men när du väl kommer in är det som en helt egen värld.

Har du någon favoritplats i den ”världen”?

– Jag har alltid gillat Husby park, precis nedanför just Hulo. Där nere vid forsen. På senare år har de ställt dit bänkar och sådant. Det är mysigt där.

– Sedan är jag svag för gångstråket längs med ån borta hos mig. Om du går förbi Safiren och Häradsgården och sedan går ner mot vattnet efter ett tag. Det är inte värsta sevärdheten direkt, men det inger ett härligt lugn att strosa där under träden och höra hur vattnet porlar. Jag brukar ofta gå där med hunden.

Johan Karlsson

Reporter

Tel: 0156-50 39 37

E-post