TrosaGuiden: Hör Patrik Strömdahls läskiga ljud från ”Låt den rätte komma in”

Patrik Strömdahl.

Det där om guldbaggar får vi prata om senare. Först till det allra viktigaste: Hur gör du egentligen fisljud?

– Jag brukar göra dem med munnen. Det gäller att spela in på rätt avstånd, filtrera, fixa, dona. Det går också att ta en ballong och släppa ut lite ljud i taget, så där som barn brukar göra. Men pruttljud är ganska svårt, för det blir rätt pajigt och ”cartoonigt”. Jag vet att jag spelade in en egen fis en gång, som så klart låter mer autentiskt. Den har jag fortfarande kvar någonstans på datorn.

Autentiskt är bäst, eller?

– Oftast inte. Det handlar väldigt mycket om vilket ljud du vill åstadkomma. I de flesta fallen är det du hör på film inte i närheten av det du hör i verkligheten. För att ta ett väldigt tydligt exempel kan du slå på en Fast and the Furious-rulle och spola fram till en biljakt (du behöver inte spola så långt). Där är det inte en ruta som stämmer. I en sekvens kan det vara ljud från sju olika bilar som de hoppar mellan. En för nedvarvningar, en för bromsarna och så vidare. Det är ett bygge, där styrkan i narrativet alltid är viktigare än autenticiteten. Sedan finns det vissa ljud där det inte går att strunta i autenticiteten så lättvindigt. Fågelläten är ett sådant exempel. Använder du vårfåglar i en höstscen är risken stor att många som tittar känner av att något är fel.

Du tillverkar många av dina ljud i din studio. Hur gör du?

– Om vi tar folk som trampar runt i skogen som exempel, brukar jag hämta in kvistar, pinnar, löv, grus eller gräs från trädgården. Jag har även gamla rullband från kassetter, om jag vill att det ska prassla, men det är snö ute. Jag kommer ganska långt med den här lilla tramptriangeln jag byggt åt mig själv i ett hörn av studion.

Så delar av Västerljung går att höra i många svenska produktioner?

– Absolut! Är det en gren som knäcks, är det inte omöjligt att grenen kommer från ett äppelträd i Västerljung.

Du är från Stockholm. Hur hamnade du här nere?

– Mitten på 90-talet. Filmgänget ute på Lagnö Studio, som då hade väldigt mycket att göra, tjatade på mig att flytta ner. Jag och min fru Åsa letade efter hus och det blev naturligt att söka sig neråt: dels för att det gjorde det lättare att jobba med dem på Lagnö, dels för att vi ville bo på landet. Vi var och tittade på ett hus där utanför Trosa, men var missnöjda med det. Så vi tog fikakorgen med oss i bilen och bestämde oss för att bara köra för att se vart vägen tog oss. När vi passerade under viadukten som leder in i Västerljung sa jag ”Vad är det här för gudsförgäten, bortglömd håla”, på sådant där Stockholmsaktigt översitterivis. Vi såg skylten utanför den här gamla tegelbyggnaden och jag insåg direkt potentialen i hur vi kunde kombinera familjelivet med våra jobb på de två våningarna. Långt senare fick jag reda på att en anfader till mig var kyrkoherde i Västerljung i slutet av 1500-talet. Så det var nog meningen att vi skulle hamna just här!

Du byggde studion på övervåningen och har där gjort ljud till många titlar. Bland annat hyllade ”Låt den rätte komma in”, som du vann din första guldbagge för. Varför blev det ljudet så bra?

– Vi var tre som var ansvariga. En hade all dialog, en gjorde allt trampande och så gjorde jag all atmosfär – spänningsljud, bakgrunder och sådant. Tanken med ljudet var att det skulle vara ”skräckfilmigt”, men samtidigt nedtaget och aldrig storvulet. Någon skrev i en recension att det var ”subtilt, ganska lågmält, men jävligt bra” och det känns som en träffande beskrivning av slutresultatet.

Vilket är det roligaste ljudet att göra?

– Svårt att säga. Men det tråkigaste vet jag: bilar. För att det är svårt att få till bra. Nu när vi gör den här intervjun har jag precis gjort färdigt ljudet till den andra säsongen av ”Jägarna” och där är det många bilar på norrländska skogsvägar kan jag säga. Det tar tid att hitta rätt ljud. Du får ju inte ljudsätta en bensinbil med en dieselbil till exempel.

Om du inte kan spika vilket som är det roligaste ljudet att jobba med, kanske du kan säga vilket som är det bästa ljudet med Västerljung?

– Det kan jag! Det som jag uppskattar rent emotionellt är när det är vår och jag kliver ut utanför huset. Några fåglar kvittrar i buskarna runt omkring och på avstånd hör jag barnen som leker på förskolan en bit bort. De skrattar och skriker lite. I övrigt är det så där tyst som det bara kan vara på landet. Den kombinationen är något av det mäktigaste jag vet! Sedan kommer ett tåg – ”Wooosh!” precis bakom huset – och förstör allt, hahaha.