Trosa Bokhandel ska säljas – men försvinner inte
Bokhandeln ska säljas. Men den som oroar sig för att ännu en institution ska försvinna från Trosa, kan vara lugn.
Efter 15 år ska bokhandeln säljas igen. Kerstin Åkerlund vet vad det bästa med de här åren har varit. – Det absolut roligaste är kunderna förstås. Alla våra positiva kunder, att kunna hjälpa dem med både smått och stort, säger hon.
För fyra år sedan flyttade leksakerna från ena sidan av torgbron till den andra. Albins i sin klassiska tappning var en samlingsplats, både för leksaksälskande barn och för vuxna som ville köpa tobak, spela på hästarna och slänga käft med bekanta på lördagarna. Bröderna Bengt och Inge Andersson förkroppsligade Albins. Bengt dog för något år sedan och Inge somnade in tidigare i år. – Så länge som vi var kvar inne i Albins gamla lokaler, var Inge den som bytte batterier på armbandsur som folk lämnade in. Han kom och hämtade klockorna på morgonen, plockade med sig en tidning och kom sedan tillbaka med klockorna morgonen efter. Han slutade med det först när vi flyttade över allt till bokhandeln 2017, säger Kerstin Åkerlund.
2006 lämnade Kerstin Åkerlund och Kerstin Rasmusson livet som förskolechefer på olika håll i Trosa kommun bakom sig och tog över bokhandeln efter Cecilia Eriksson, som vid det laget hade drivit verksamheten i ett halvt sekel.
Läs mer: Cecilia Eriksson hoppas att böckerna blir kvar
Fem år senare köpte Benny Andersson (ja, DEN Benny Andersson) huset som hade blivit synonymt med leksaksaffären Albins, precis på andra sidan torgbron. Kerstin och Kerstin – som hade ett finger med i spelet när ABBA-ikonen räddade Albinsbyggnaden – köpte själva innehållet. De hade nu ansvar för två av Trosas allra mest anrika verksamheter.
Spola fram till april 2021. De senaste sex åren har Kerstin Åkerlund varit den som jobbat aktivt med bokhandeln, bland annat med stöttning från maken ”Nicke”, som hoppat in gratis varannan helg.
Hon slår sig ner i det pyttelilla köket, vars fönster vetter ut mot Trosa Stadscafés veranda. För att hålla korrekt pandemiavstånd får jag som intervjuar sitta på andra sidan tröskeln, i rummet bredvid. Där har det sedan några år tillbaka varit försäljningsyta, med kontorsmaterial från golv till tak. 2017 tog Eva Ivervall över Albins gamla lokaler och öppnade Albins & Vera, medan Kerstin och gänget flyttade över leksakerna till bokhandeln. Trångt? Javisst. Men det var värt det, anser Kerstin, både ur ett arbetsmässigt och ett ekonomiskt perspektiv.
Kerstin flyttade till Trosa 1981 och är alltså inte infödd trosing. Men 40 år räcker långt för att förstå hur symboliskt viktiga både bok- och leksaksförsäljningen vid torget är för Trosas invånare.
– Jag tyckte att det var viktigt att både bokhandelns och Albins själ fick leva kvar – och det tycker jag än idag. Bokhandeln spelar en stor roll för Trosaborna. Det här är ett sortiment som behövs.
Och leva kvar, det hoppas hon att verksamheten ska få göra nu när det är dags för henne och namnen Rasmusson – som fortfarande äger hälften – att sälja.
Beslutet grundar sig inte i ekonomiska bekymmer. Tvärtom. Verksamheten gick plus både 2018 och 2019, och pandemiåret 2020 var det bästa på länge.
– Det här jobbet är jätteroligt, verkligen. Men jag fyller 65 i år och Nicke fyllde 65 i fjol. Vi har hela tiden tänkt att vi ska gå i pension vid den här åldern. Så det passar bra att sälja nu, säger Kerstin Åkerlund.
Hur långt i säljprocessen har ni kommit?
– Det finns några intresserade. Det har inte gått så långt som att komma till avslut än, men vi har ett par intressenter som vi jobbar vidare med.
Handlar det om lokala personer eller folk utifrån?
– Både folk helt utifrån och personer med anknytning till Trosa, så mycket kan jag säga.
Är det viktigt att det blir rätt sorts köpare?
– Ja. Det är det VERKLIGEN. Vi vill ha rätt köpare som ska ha känsla för verksamheten. En köpare som ska vilja driva verksamheten vidare på ungefär samma sätt som nu. Men även utveckla verksamheten, så klart. En ny ägare vill alltid sätta sin egen prägel på saker och ting.
– De som vi för samtal med är positiva till att göra på samma sätt som jag och Kerstin gjorde när vi köpte av Cecilia. Hon var synonym med bokhandeln, kände både kunder och verksamhet utan och innan – och då hade det varit dumt av oss att inte nyttja det. Så hon jobbade kvar ett halvår ungefär för att hjälpa oss att bli varma i kläderna. Vi har tänkt göra på samma sätt. Det tror jag är bra både för kunderna och för de nya ägarna.
Läs mer: Cecilia Eriksson hoppas att böckerna blir kvar
Så då kommer det alltså inte att bli lägenheter eller något liknande här i bokhandelns lokaler?
– Nej. Jag tror faktiskt inte ens att man skulle få göra det rent lagligt om man ville. De personer som vi för samtal med tänker inte alls i sådana banor, utan de vill behålla bokhandeln.
Och om ni i slutänden inte lyckas komma överens med rätt köpare?
– Då jobbar jag vidare ett tag till, till det att rätt köpare dyker upp. Jag sitter inte i sjön.
