”Tjejskjutet” får kvinnor att växa

BOULE Ett viktigt socialt sammanhang för de ensamma. Inspiration för dem som vill ta mer plats. ”Tjejskjutet – i ur och skur” har lockat många kvinnliga pensionärer till Skärlagsvallens boulebanor.

Ett bouleklot är inte lika stort som en rivningskula, men kan rasera barriärer ändå.

– Det brukar vara mannen som säger ”lägg du, så skjuter jag”. Nu har jag sagt till damerna här att de ska säga ”lägg DU, så skjuter jag” nästa gång de spelar med en man, säger Monica Kedert.

Att skjuta i boule innebär inte att lägga ner klotet på marken och sparka iväg det med en välriktad tåpaj (det hade mest gjort ont). Det innebär att gå på kraft, oftast med målet att knuffa bort ett av motståndarnas klot. I den bästa av världar stannar ditt klot där det andra nyss låg, vilket är lika med en så kallad carreau – ”det finaste man kan göra”, enligt Monica.

Det finns två olika positioner i boule: läggare och skytt. Spelar du singel är du allt i ett. Spelar du dubbel är en, oftast den som gör första kastet, läggare och den andra skytt. När det spelas trippel finns en förste­läggare, en mittenläggare och en skytt. Skytten är oftast kapten och går oftast in sist, för att rensa upp – och ofrånkomligen ta åt sig äran.

Ett viktigt mål med ”Tjejskjutet – i ur och skur” har varit att kvinnor ska våga ta plats.

– Jag är själv skytt sedan tidigare och tänkte att ”nu måste damerna lära sig skjuta”. Och nu skjuter de mycket oftare – jättebra, säger Monica, som är initiativtagaren till Tjejskjutet.

Monica Kedert.

 

Veckans höjdpunkt

Vi står vid en fiffig träningsställning. Begagnade klot hänger i kedjor från vad som enklast kan beskrivas som en låg gungställning.

Höstförmiddagen är småkylig, men solig. På banorna bredvid träningsställningen pågår full aktivitet. Det tjoas och peppas, kastas och mäts.

Bouleträffarna drog i gång i början av maj och tog slut i mitten av september. Under den perioden var det paus under ett knappt två månader långt sommarlov. Minst 15 spelare har deltagit varje gång. Några av dem har varit nybörjare, de flesta tillhör redan Trosa Boulesällskap.

För flera har träffarna varit veckans höjdpunkt.

– Många är ensamma. Det här är socialt och innebär också att man kommer ut i friska luften för att röra på sig. Föreningen har socialboule för både män och kvinnor två dagar i veckan, och de är också väldigt välbesökta. Då spelar man någon match, fikar tillsammans, spelar lite till och så går man hem.

”Hon är guld värd”

Lena Larsson är en av nybörjarna. Hon var med förra våren och hoppade på Tjejskjutet igen efter årets sommaruppehåll.

– Jag är en person med dåligt självförtroende, men jag är kvar här som dålig spelare på grund av att alla är helt super. Både damer och herrar har peppat mig hela tiden, ”klart du ska vara med”. Nu har jag blivit medelbra och har deltagit i seriespel. Tack vare Monica vågar jag till och med skjuta – hon är guld värd.

Lena tänker aldrig sluta spela boule.

– Sammanhållningen är svårslagen. Jag som har en dålig höft, som snart ska opereras, får hjälp att plocka upp lillen. Det är peppning, peppning, peppning. Hela min släkt säger att jag har blivit mitt gamla jag igen. 

Vill kunna spela även på vintern

Under Tjejskjutets gång har spelarna samlat ihop poäng, både i övningar och matchspel på träning. Efter den sista träffen prisades de tre med flest poäng. Britt-Ingrid Liljedahl kom etta, Kristina Kvinnholm tvåa och Inger Nygård trea.

Nu tar Tjejskjutet paus över vintern. Det skulle såväl ledare som spelare vilja ha ändring på.

– Vårt största problem är att vi inte har någon inomhushall. Det skulle vi gärna ha någonstans. Några ur gänget åker nu och då till Sparreholm och spelar, men det är en lång bit att åka på vintern och många kan inte ta sig dit. Det skulle vara kanon om till exempel kommunen hade en lokal att göra iordning, säger Monica Kedert.

Av | 2018-10-22T13:22:58+00:00 oktober 2018|Samhälle, Sport|

Om författaren:

Lämna en kommentar