Tanja tar över klubban i Trosa Edanö

INNEBANDY Den första klubban Tanja Lappalainen svingar i Trosa Edanö är av trä i stället för plast. Hon är föreningens nya ordförande.

När valberedningen ringde i somras trodde Tanja först att det var för att få tips om lämpliga kandidater till ordförandeposten som snart skulle bli vakant. Efter ett tag insåg hon att det var henne de var ute efter.

– Jag funderade ganska länge och hörde mig för med rutinerade gestalter i föreningen. Till slut hade jag ett långt samtal med vår kanslist Sigge Maurer, och efter det samtalet bestämde jag mig för att anta utmaningen. Jag tänker så här: om mina barn ska vara aktiva i någonting, måste jag bidra som förälder, för allt sker ju ideellt. Så det här mitt strå till stacken just nu.

Hållit i fysträning

Mikael Klaesson har varit ordförande i ett par omgångar, men har nu valt att släppa åtagandena i Trosa Edanö. För Tanjas del är det första gången i klubbens styrelse.

Hon flyttade till Trosa för nio år sedan och har följt Trosa Edanö sedan dess. Bonusdottern spelar numera i junior­laget och den egna dottern tillhör ett av flicklagen. Tanja har likt många föräldrar stått i kiosken och ställt upp på andra sätt när det behövts kring matcher, men aldrig varit ledare i föreningen. Inte spelare heller, för den delen.

– Däremot har jag varit involverad i olika fys-sammanhang. Föreningen hade vid några tillfällen samarbete med Friskis & Svettis, där jag är ledare. Sedan har jag varit inne och stöttat försäsongsträningen för bland annat flickor 05-06.

Så du är inte ovan att ha en ledarroll?

– Verkligen inte. Första gången jag blev tränare var jag 16-17 år och tränade barn i friidrott. Eller, vänta nu, innan dess var jag hjälpledare i truppgymnastik för mindre barn. Gymnastiken är jag involverad i fortfarande. Jag har hållit på med alla möjliga sporter, men aldrig innebandy.

Är det kanske bra, att komma utifrån med andra ögon?

– Absolut. Det här är en jättebra förening, med fina människor som är tränare och ledare, och fantastiska ungdomar och barn som spelar. Men jag tror att det kan vara bra att se att föreningen är så mycket mer än bara innebandy. Det ska vara ett ställe att samlas på, att få ett sammanhang. Vad gör vi vid sidan av planen? Vi kanske ska åka på bio? Ha pizzakväll? Uppmuntra till sådant som sker även när träningstiden är slut. Jag säger inte att mitt sätt att se på föreningsliv är bäst i alla lägen, men jag har sett olika sorters föreningar och jag tar med mig det jag anser vara de bästa tårtbitarna. Friskis har till exempel bra tankar kring att jobba med ledarutveckling och kvalitetssäkra.

Full fart på planen. Säsongen 2018/19 är i gång sedan en månad tillbaka ungefär.

Stor förening

Trosa Edanö har drygt 600 medlemmar och strax över 200 aktiva spelare. Det är en stor innebandyförening, inte bara jämfört med grannklubbarna. Samtidigt finns det stora utmaningar. Damlaget är nedlagt. I fjol hade man två herrlag i seriespel, nu bara ett.

– Jag är ännu inte helt insatt i alla frågor som rör seniorlagen, men sätter mig in i dem bit för bit. När det gäller damlag är vi inte oroliga, vi spånar på och jobbar för att det ska finnas ett damlag till nästa säsong.

Tidigare har det funnits en sportchef. Den positionen är ledig just nu.

– Det jobbar vi också med, för vi vill hitta en ny sportchef. Men först måste vi bena ut vad vi vill ha ut av en sportchef? Och vad är de som sedan tillfrågas beredda att jobba med? Det är en roll som behövs, för styrelsen kan inte sitta och göra allting. Samma princip gäller i övrigt också: vill man ha en välfungerande förening måste alla vara beredda på att kavla upp ärmarna och jobba för det.

Har du någon specifik vision som du vill förverkliga?

– Inte direkt. Men jag vill att föreningen ska fortsätta ligga i framkant. Det ska finnas på kartan för varje barn att ha möjligheten att välja innebandy. Det viktigaste är att vi finns här för ungdomarna och ger dem en rolig period under deras uppväxt, och att det finns representationslag att fortsätta i när de blir äldre. Det är viktigt att ha något att drömma om och sikta mot.

Av | 2018-10-22T13:20:57+00:00 oktober 2018|innebandy, Sport|

Om författaren:

Lämna en kommentar