Ståtlig ”övernattningslägenhet” blev Gnestas undangömda hemlighet
På 1600-talet trodde man att det var ett gammalt kloster. Nu för tiden är den gamla ruinen i stort sett bortglömd. Historikern Hugo Montgomery är en av få med koll på en av Gnestas bäst bevarade hemligheter.

Hugo Montgomery berättar för Marie Rosander hur det stora stenhuset kan ha sett ut. Här syns en del av husgrunden i förgrunden.
Marie Rosander viftar bort ett par myggor och dubbelkollar appen i mobilen. Hon sicksackar genom den snåriga vegetationen, fram till Hittaut-kontrollen som hon letar efter. Kontrollnumret står på en smal metallstolpe, placerad vid hörnet av en grov husgrund i sten. Den är mossbeklädd och nästan dold bland brännässlor och annan sly.
– Hittaut är en fantastisk utmaning! Jag har bott här i Gnesta större delen av mitt liv och nu varit på ställen jag aldrig besökt förut. Jag har till exempel aldrig varit just här, men i de gula husen där borta brukade vi hänga på tiden när jag spelade fotboll, säger hon.
”De gula husen” är Sigtuna Gård, strax ovanför OKQ8-stationen i Gnestas utkant, på vägen mot idrottsplatsen Hagstumosse.
Marie lyssnar förvånat när Hugo Montgomery berättar om det stenhus som stod här för hundratals år sedan. Huset nådde ändå upp till toppen av lövverken på de omkringliggande träden.
– Det är en ordentlig grundmur som går här, närmare två meter bred. Här kan du fortfarande se hur stort huset var, ungefär nio meter långt och sex meter brett. Du ser inget spår av någon tegelsten, så troligtvis byggdes huset redan på 1100-talet, ungefär samtidigt som kyrkorna här i bygden, säger Hugo.
Passade inte in på landsbygden
På 1600-talet stod byggnaden fortfarande kvar. Då hade en präst fått i uppdrag att inventera området och rapportera till biskopen, som i sin tur skulle rapportera till kungen. Det här var under stormaktstiden och det var viktigt att visa vilken stor förhistoria vi hade.
– Det rörde sig om ett stort hus som låg i närheten av byn. Det passade egentligen inte här, det passade inte på landsbygden över huvud taget. Det borde ha stått bredvid ett säteri. Därför skrev den där prästen att det ”kan ha varit ett kloster”. Han visste inte hur ett kloster såg ut, utan drog bara till med någonting från medeltiden som kunde tänkas passa. Men: det är kul att han säger att det inte passar in på landsbygden – för det gjorde det inte.
Bråk om fisk bakom byte av ägare
Inget kloster, alltså. Vad var det då? En försvarsanläggning hade varit ett logiskt svar, med tanke på att huset låg strategiskt beläget ovanför ån, som då var en viktig förbindelseled.
– Det kan ha varit en försvarsanläggning från allra första början, men det finns inget bevarat som stärker den tesen, säger Hugo.
Om det började som en försvarsanläggning, fortsatte huset inte att vara det. Den andra juli 1386 satt Johan Haki i Strängnäs och skrev. Det som framgår av ett bevarat juridiskt dokument är att han avsade sig all rätt till fisket i ån som löper vid Visbohammar i Vårdinge socken,
vidare till biskopsgården i Sigtuna i Frustuna socken. Fisket i området hade länge varit upphov till en infekterad tvist mellan Hakis släkt och kyrkan i Strängnäs. Nu lämnade Haki alltså över fisket till den dåvarande biskopen, Thord. Flera prominenta herrar, bland annat Hakis morbror Peter i Vårdinge, skrev under dokumentet.
– Det här är en mycket officiell skrivelse, som talar om ett långvarigt bråk. Det hade blivit grannkäbbel på grund av fisket. Fisk var väldigt viktigt, för tänk på att vi under fastan – vår motsvarighet till ramadan – bara åt fisk.
Så det höga stenhuset var en biskopsgård?
– Javisst! Och inte bara under Thords tid, utan även hans företrädare bodde där. Dock inte permanent.
Vad hade de huset till?
– I Strängnäs har man letat förgäves efter en gammal biskopsgård, då de äldsta vi vet om är från 1400-talet. Vad som fanns på 1300-talet vet vi inte. Däremot vet vi att biskopen ofta var på resa. Han var tvungen att delta i konfirmationer och under invigningar av kyrkor. Han kom så klart aldrig ensam, utan hade med sig åtminstone tio ryttare, det står i de gamla landskapslagarna. Nuvarande Gnesta låg bra till, mellan Nyköping och Stockholmstrakten.
Det pampiga stenhuset var alltså allra troligast en ”övernattningslägenhet”.