Snart slocknar strålkastarljuset

Det gick som väntat. Lövblåsen, vindstruten och den eldrivna skateboarden ville inte samarbeta. Men vind i seglen, det har Göran Ritterfeldt haft ändå. Den har tagit honom ner från fjällen, till Trosa – och nu även över havet, där ett liv som pensionär väntar.

Göran Ritterfeldt syns. Karaktäristiska hattar. Knallblå vespa. Cabriolet.

Han trivs i rampljuset, även innanför kyrkans väggar.

– Jag kommer att sakna scenen det innebär att stå i kyrkan. Alla blickar som är riktade mot en när man predikar eller har dop eller vad det kan vara. Att äga scenen … utan att försöka vara märkvärdig, är något jag trivs med och känner mig bekväm i.

Är det showman-delen du kommer att sakna mest?

– Nej, egentligen inte. För det här handlar lika mycket om att stå där framme under begravningsgudstjänster. Det är mer känslan av att det jag gör är viktigt för andra människor. Det är just vid begravningar som man känner sig som allra mest betydelsefull som präst. Människor är i sorg och saknad och blir väldigt ut­lämnade. Då kan vi komma från kyrkans sida och lotsa dem genom den här tunga delen.

Längtade tillbaka

Göran växte upp i Täby. I samband med sin konfirmation, började han engagera sig i församlingens ungdomsarbete. Det handlade mycket om paddling, bergsklättring, fjällvandring och andra friluftsaktiviteter. Senare blev det fem år med samhällsvetenskapliga studier på universitetet, då helt frånkopplad från kyrkan.

– När jag nästan var färdig med min examen kände jag att, nej, jag vill faktiskt jobba med människor på det viset man gör i kyrkan. Jag längtade tillbaka till det kyrkliga sammanhanget. Så jag började studera teologi. Det blev sex år till av studier. Samtidigt jobbade jag som kyrkvaktmästare i Täby, vilket var väldigt nyttigt. 

Flytten gick till fjällturistorten Idre. Där blev det drygt 18 år. Inte bara som präst, utan som en aktiv del av samhället i stort, bland annat som ordförande i den lokala turistföreningen. Göran var med och drev genom bygget av en golfbana.

En separation fick honom att återvända till Stockholmstrakten, till Össeby-Garns församling i Vallentuna. Där trivdes han aldrig bra. Tre år senare, i slutet av 2005, gick flyttlasset igen. Sedan dess har han varit präst och kyrkoherde i Trosa församling. 

Körde in med minigrävare i kyrkan

För många i de här trakterna är Göran en minnesvärd representant för Svenska kyrkan.

Du har varit aningen okonventionell?

– Det går det väl inte att komma ifrån, i alla fall inte när det gäller skolavslutningarna på sommaren. Jag har velat skapa en överraskningseffekt, för att barnen ska känna att det kan hända roliga och spännande saker i kyrkan.

Har du alltid varit så?

– Jag har varit präst i 35 år. Varje skolavslutning har jag gjort entré på något ovanligt vis. Åkt något fordon, spelat in en golfboll… Så det är inget nytt koncept jag kom på här i Trosa, även om det kanske förädlats lite genom åren.

Vilken entré har varit mest minnesvärd?

– Det kanske var när jag körde in med en minigrävare.

Är det någon gång det blivit fel?

– Jag skulle åka in på en sådan där eldriven skateboard. Men jag nöjde mig inte med det, utan hade krånglat till det ytterligare. Jag hade en lövblås på ryggen, med batteriaggregat, och hade monterat en vindstrut i förlängningen av röret. Frågan var om man kunde blåsa på ett segel på det sättet och ändå åka framåt.

Och

– Det kan man inte. Och jag kan inte åka skateboard. Det underlättades inte direkt av att jag skulle försöka hålla koll på både en fjärrkontroll och en modifierad lövblås. Jag hade två avslutningar, bägge gångerna ramlade jag och gjorde mig illa.

Läsare önskade en samlingsbok

I drygt tio års tid har Göran skrivit krönikor i ÖSP. Det har inte handlat om några missionerande texter. Ibland har han skrivit om traditioner, både i och utanför kyrkan. Ibland har han varit lite opinionsbildande, utan att bli alltför provokativ.

– Det har varit roligt, en utmaning. På sista tiden har det blivit mycket tankar kring bilder. Jag tycker om att fotografera och behandla bilder i photoshop. Bildens betydelse är väldigt stor för mig.

Har du fått någon respons från ÖSP-läsarna?

– Det måste jag säga. Senast här om dagen, då jag träffade en man som sa ”när kommer din bok ut”. Jag tror ju inte att det inte blir någon bok, men sådant är kul att höra. Många har frågat eller tackat eller önskat något ämne.

Flyttar till Lettland efter pensionen

Den sista januari går Göran i pension. Han flyttar till sin fru i Lettland.

– Det är mycket fint som görs i Trosa församling. Många fantastiska medarbetare, både anställda och personvalda. Vi skapar viktiga mötesplatser. Jag är väldigt glad för den församling jag lämnar.

Söndagen den 27 januari har Göran Ritterfeldt avskedsgudstjänst i Trosa stads kyrka.

Johan Karlsson

Reporter

Tel: 0156-50 39 37

E-post