ÖSP:s prisbelönta reportage: När leken blir på allvar

Jag hörde talas om Joel Allard för flera år sedan. En extralärare på Vitalisskolan pratade om killen som brukade stå och nöta på skolgårdens qlan-plan. ”Jag har aldrig sett en ung person träna så målmedvetet. Ett underbarn med fantastisk bollkänsla. Jag blir förvånad om han inte blir elitspelare”, sa läraren.

Spola fram tiden. Det är vinter. Joel har precis kommit hem från skolan och sitter och spelar tv-spel. Kompisen Alfred Bjelkmark-Östlund ringer. Trosa Vagnhärads herrlag har målvaktsbrist på kvällens träning och Alfred ska vara med och täcka upp mellan stolparna. Men han vill inte åka dit ensam, så han har fått grönt ljus att ta med sig en lagkamrat. Joel är halvt sovande, men ser ändå en möjlighet att få visa upp sig bland ”de stora grabbarna” för första gången.

Herrlagets nya huvud­tränare Jonatan Hansson har ingen aning om vem den taniga 15-åringen som trippar ut på Häradsvallens kylslagna konstgräs är. Direkt efter passet ber han Joel komma tillbaka nästa träning.

– Man såg redan då att den här killen har något speciellt, säger Jonatan ett och ett halvt år senare, med bara några timmar kvar till hemmamatchen mot Tullinge Triangel Pojkar.

Trosa Vagnhärad är serieledare, Tullinge tabelljumbo. Det finns goda chanser för TVSK att befästa topplaceringen. Men det är utan Joel Allard i truppen.

Tortyr, våldtäkt och mord

På kartan ser Gambia ut som en liten tarm, insprängd i betydligt större Senegal. Med sin lilla yta och 2 miljoner invånare gör Gambia inte särskilt mycket väsen av sig. När landet synts i rubriker i svenska medier genom åren, har det ofta handlat om tveksam turism eller ibland – i alla fall om du är fotbollsintresserad – den tidigare allsvenska målvakten Pa Dembo Touray.

”The smiling coast of West Africa” är landets slogan. Till skillnad från ett par av länderna på motsatt kust är Gambia ingen plats du flyr ifrån.

I vanliga fall.

När Yahya Jammeh förlorade valet hösten 2016, var det många som jublade. Han hade vid det laget suttit på presidentposten i 22 år, sedan en statskupp 1994. Gambia var ingen diktatur eller krigszon under Jammehs styre. Men med en president som hävdar att han kan bota aids med hjälp av örter och så sent som 2008 basunerade ut att homosexuella ska halshuggas, förstår även den mest välvilliga att det inte handlar om någon mjuk seglats heller. På senare tid, i vissa fall så sent som nu i augusti, har det i respekterade internationella medier publicerats vittnesmål om tortyr, våldtäkt och mord.

Yahya Jammeh lämnade inte sitt ämbete frivilligt. Efter valet följde en orolig tid, innan han tvingades i exil strax efter nyår.

Muhamed Trawally hade nyligen fyllt 15 år. Under några kaosartade januaridagar förändrades hans liv för alltid.

Speciell sorts kemi

Regnet smattrar mot altan­taket på Häradsvallens spelar­hotell. Joel Allard ställer träningsväskan på golvet och hälsar glatt på Muhamed. Det senaste läsåret har de gått i samma gymnasieklass, med fotbollsinriktning. De har pendlat till Nyköping ihop, gått på lektioner ihop och spelat fotboll ihop. Dessutom bor de bara några hundra meter från varandra i Trosa.

De känner varandra väl, både på och utanför planen.

– Första gången vi träffades tillhörde jag juniorerna och han 02:orna. När han kom upp och spelade med oss … var det något helt annat på mittfältet. Han hittade mig, alltid, säger Muhamed.

Joel håller med.

– Muhamed har ofta ett stort övertag på sin ytterback, tack vare sin snabbhet och teknik. Det har fallit naturligt att jag vill flytta spelet ut på hans kant. Vi har en speciell sorts kemi, säger Joel.

– Om jag fått bollen av Joel och försöker dribbla av min back, men kanske misslyckas att ta mig förbi, vet jag att jag alltid har understöd av Joel och kan lägga tillbaka bollen. Han är alltid där. Vi har bra … ”connection”, säger Muhamed.

De låter som att de fortfarande spelar i samma lag. Det gör de inte. På väskan nedanför Joels fötter är Hammarby IF:s välbekanta grönvita logga tryckt. Han bytte klubb i juli.

– Nu är jag ensam i omklädningsrummet med alla gubbarna, skrattar Muhamed.

Hammarby hade Joel under lupp redan innan han åkte på läger för P17-landslaget tidigare i somras. En scout var bland annat på plats och tittade på en av matcherna i division 3.

Joel har bytt skola till en som ligger i Midsommarkransen i södra Stockholm. Utöver fotboll på lektionstid, tränar han med ”Bajen” fyra pass i veckan. Han känner sig inte på djupt vatten. Och varför skulle han? När den här tidningen skickades till tryck hade Hammarby hunnit spela tre matcher i P17-allsvenskans slutspelsserie, 1–1 mot Malmö FF, 3–2 mot IFK Norrköping och sedan en 0–1-plump i protokollet mot Bele Barkarby. Joel startade alla matcherna och spelade fram till tre av de fyra målen.

– Joel är en duktig innermittfältare med bra blick, säger TVSK-tränaren Jonatan Hansson. En typisk spel­fördelare. Han vet när han ska lugna ner spelet och när han ska höja tempot.

Är det ovanligt i den åldern?

– Att kunna kontrollera tempot på det sättet och vara så pass mogen i sitt spel är ovanligt i den åldern, det skulle jag säga.

Hur är det att tappa honom?

– Det är jättetråkigt. Sam­tidigt måste han tänka på vad som är bäst för honom själv. Vi vet var vi ligger i näringskedjan och tycker han att det här är rätt steg att ta, ska han ta det.

En av de bästa TVSK-tränaren sett

Det har gått två år och åtta månader sedan Muhamed Trawally hade någon slags kontakt med sin pappa. Inga telefonsamtal, ingen Skype, inga sms. Det är inte självvalt.

Muhameds pappa jobbade som säkerhetsvakt åt president Yahya Jammeh. När det blev regimskifte försvann pappan. I samma veva skickades Muhamed och hans bror Omar ur landet, då hotbilden mot familjen var stor. Den enda kvarvarande släktingen, deras farmor, dog förra sommaren.

Muhamed och Omar hamnade på ett hvb-hem för ensamkommande i Trosa.

– Då hemmet skulle läggas ner, började kommunen slussa ut killarna som bodde där, säger Per Lindell, Trosaboende idrottslärare som under många år varit involverad i TVSK som ledare i olika lag.

– Jag och min fru hade fram till dess varit familjehem och hade egentligen sagt att vi inte skulle ta några fler placeringar. Men Muhamed kände jag från min tid som tränare i junior­laget och det kändes rätt att hjälpa honom.

Omar flyttade till Norr­köping, medan Muhamed flyttade in hos familjen Lindell. Det var i juni förra året.

– Det fungerar jättebra, säger Per. Muhamed är en fin och social kille, som sköter skola, hjälper till att laga mat och går ut med hunden. Han har blivit som en i familjen.

Muhamed älskar fotboll. Under sommaruppehållet har han varit inne och lirat Brandkärrscupen i Nyköping med kompisar. Han har även tränat extra med TVSK:s äldsta pojklag.

Det är inte bara det att Muhamed lever för att spela fotboll. Han har talang också.

Under sin aktiva karriär spelade Jonatan Hansson högre upp i seriesystemet, bland annat i division 2 med Nyköpings BIS. Han har spelat med och mot blivande och före detta allsvenska spelare. Han var själv en kvick och teknisk ytter.

– Av alla de spelare jag stött på under mina år som både aktiv och tränare, är Muhamed en av de allra bästa på att utmana en mot en, säger Jonatan. Han har en extrem spets i de lägena, tack vare sin speed och sin avighet. Numera har han även utvecklat sitt defensiva spel.

Joel värvades av Hammarby. Finns det intresse för Muhamed också?

– Ja, det finns klubbar som hört sig för lite. Men inte mer konkret än så. Jag tycker definitivt att fler borde ha koll på honom. Om de sköter sin scouting korrekt, ska de ha honom på radarn.

Startat alla matcher

Matchen mot Tullinge Triangel Pojkar blir inte den smidiga resa som Jonatan hade hoppats på. Det står 1–1 i paus och resultatet håller sig ända fram till Marcus Björklund sätter en straff i den 80:e minuten. Trots att TVSK:s – och hela seriens – suveräne skyttekung får sitt andra gula kort i anknytning till målet, ökar hemmalaget på till 3–1.

Två av gästernas spelare blir också utvisade under den röriga matchavslutningen.

En som håller sig på planen i 90 minuter är Muhamed. Tillsammans med Björklund är han den ende TVSK-spelaren som startat samtliga division 3-matcher den här säsongen. Till skillnad från Björklund öser han inte in mål. Det har blivit ett mål så här långt, samt fyra målgivande passningar.

– Muhamed skapar massor av chanser åt oss, men han är inte alltid den som är sist eller näst sist på bollen, säger Jonatan Hansson. Om det är någon del av sitt spel som han behöver utveckla är det just den biten, att göra poäng. Inte så mycket för vår skull, han bidrar till spelet bra som det är, utan för sin egen skull.

För om det är något som klubbar högre upp tittar på är det poäng. Och om det är något Muhamed behöver är det att en klubb högre upp väljer att satsa på honom.

”Jag tycker att det är katastrof”

I december blir Muhamed 18 år. Familjen Lindell, Muhameds förvaltare Lena Ivarsdotter (som även är kassör i TVSK) och Trosa Vagnhärad SK som förening har gjort allt i sin makt, men beslutet från Migrationsverket står fast. Muhamed måste lämna Sverige omedelbart när han fyllt år.

Enda chansen som återstår är att krita på ett proffs­kontrakt. Det krävs i sådana fall en månadslön på minst 14 000 kronor. Det är pengar som få elitklubbar skulle välja att satsa på en oprövad junior, hur stor talang han än må ha. För TVSK skulle det krävas en mängd med sponsring för att ens kunna börja räkna på ett sådant avtal.

Dessutom måste Muhamed återvända till Gambia för att därifrån ansöka om arbets­tillstånd.

Oavsett utfall krävs alltså en resa tillbaka till Afrika. Där kan ”mycket hända”, som Muhamed själv uttrycker det.

– Jag tycker att det är katastrof. Här har vi en kille som sköter sig enligt konstens alla regler och klarar grundskolan på ett och ett halvt år, och så ska han skickas tillbaka dit där han inte har någonting att falla tillbaka på. Det finns ingen som väntar på honom längre, inget socialt nätverk. Det är hemskt, säger Jonatan Hansson.

Båda två har proffsdrömmar

Det har slutat regna på Härads­vallen. Mörka moln hopar sig, men uppehållet gör att vi vågar oss bort till konstgräset för att ta bilder till tidningen.

Joel och Muhamed är få­ordiga när det kommer till Muhameds framtid.

– Det är jobbigt. Men vad ska man göra? Vi får se vad som händer, säger Muhamed krasst.

– Det är klart att det skulle vara skittråkigt om Muhamed blir utskickad. Men vi har aldrig riktigt pratat om det. Vi har mest varit bra kompisar och fokuserat på annat, säger Joel.

Det ska de inte lastas för. 17-åringar ska inte krävas på analyser av världsläget eller migrationsfrågor. De ska få vara tonåringar. De ska få drömma.

Den gemensamma drömmen är tydlig: att bli fotbollsproffs. Joels väg dit är lite mer utstakad. Fortsätter hans utvecklingskurva att peka uppåt, finns det tydliga steg att ta inom Hammarbys organisation.

– Jag spelar matcher med U17 säsongen ut, men jag har redan varit och tränat med U19-laget lite då och då. Ganska snart hoppas jag även få spela matcher med dem. Sedan blir det utlåning till samarbetsklubben IK Frej i superettan. Sedan blir det förhoppningsvis A-laget i allsvenskan, säger Joel.

Och landslaget – blir det något mer spel där?

– Det är två olika samlingar i höst. En i Sundsvall, där det är dubbelmöte med nordiskt motstånd. Sedan en samling i Turkiet, där det är två andra matcher. Jag tror absolut att jag kan bli uttagen, men det beror helt på vad landslags­ledningen söker efter för spelar­typer.

Muhamed tror att Joel har en ljus fotbollsframtid.

– Han kan gå långt. Inte bara till allsvenskan: till England.

Och du själv?

– Jag vill bli proffs, så klart. Kanske ses vi, jag och Joel, någon gång i framtiden igen, i Premier League eller någon annan liga.