Mörkö – strategisk, mystisk och vacker

MÖRKÖ. Från kultplats till plundrande danskar och ryssar till den svenska författarelitens sommar-vistelse till kärleksfullt förvaltad idyll. Få platser har lyckats förbli intressanta så länge som Mörkö. Eller iallafall förblivit så vackra genom processen.

Från början var Mörkö en grupp mindre öar som efter hand växte ihop. En av dem hette Myrkwa och namnet kommer troligen från den. Första gången Mörkö omnämns i skrift är redan på 1200-talet, men platsen har varit bebodd längre än så. Här finns nämligen inte mindre än sju fornborgar från järn­åldern. Öns högsta punkt, Fruberget, kan också ha varit en kultplats för gudinne­dyrkan. Elina Kuhn har skrivit en kandidatuppsats i arkeologi om Freja­kulten. 

– Det finns flera berg runtom i landet som kallas ”Fruberget” och de kan alla etymologiskt förknippas med Freja. De har ett antal saker gemensamt: de ligger nära järnåldersboplatser, de har grottor och/eller stora sprickor och vissa murliknande strukturer. Det finns också snarlika folkloristiska berättelser kopplade till de här ställena, säger Elina Kuhn som poängterar att så länge Fruberget förblir outgrävt så är detta endast en teori.

På 1400-talet uppförs på ön en borg som sedermera kommer att tillhöra den mäktiga Stureätten. Borgen byggs om till renässansslott, förstörs 1520 av Kristian Tyrann, byggs upp igen och bränns slutligen ner 1719 under de så kallade Ryss­härjningarna. 

1746 köper landshövdingen greve Nils Bonde af Björnö ruinen – och större delen av Mörkö – och låter uppföra det nuvarande Hörningsholms Slott ovanpå lämningarna. Han instiftar ett fideikomiss, ett ”anförtrott gods” som inte kan delas upp eller säljas utan ärvs i sin helhet.

Greve Carl Bonde, huvudman i den talrika och influentiella Bondesläkten.

Ett viktigt försvarsverk

– Mörkö är en strategisk, lättförsvarad plats. Här har man suttit långt innan 1200-talet och vaktat farlederna in till Mälaren. En flottstyrka som skulle in där var tvungen att bekämpa oss först, annars fick man oss i ryggen, berättar Carl Bonde, den nuvarande ägaren av Hörningsholm.

Ön präglas idag av ett böljande kulturlandskap och högvuxen blandskog. Här strövar rikligt med hjort och vildsvin och man ser påfallande ofta havsörn. I vikarna tittar Östersjön fram och i skogsbrynen finns åldriga fruktträd. Det är kort sagt en vacker nejd som ger ett rikt intryck. Men så har det inte alltid varit. 

– Det här var en gång i tiden ett hårt exploaterat betes­landskap med mager jord. 1604 skriver Johan Oxenstierna: på Mörkö finns ingen skog, endast några ensliga tallar i bergen. Elsa Banér som sålde Mörkö till min förfader på 1700-talet skrev samma sak och 1828 upprepar prosten Ekström orden igen. Men sedan såg min farfars farfar, Fredrik Bonde, hur mycket pengar virkespatronerna i Norrland tjänade. Han sa, fan, om vi planterar skog här så blir vi ju rika. Och han hade inte fel…

Fredrik Bonde fasade under 1800-talets slut också ut de enskilda torpen och skapade istället ett antal stora arrende­gårdar. 

”Tävlande fruar leder till konkurs”

– Det skulle vara en rejäl patron som drev verksamheten rationellt, som en företagare. Men Fredrik hade mått på hur stora gårdarna fick vara. ”De skola icke vara så stora, att fruarna kan tävla med varann om särskilda ekipager och silverbeslagna seldon. Sådant länder endast till konkurs.”

Under 30-talets somrar vistades Sveriges kulturella elit på ön: Nils Ferlin, Vilhelm Moberg, Harry Martinsson, Gunnar Ekelöf med flera. Det var på Mörkö med omnejd som de skapade och söp och romantiserade över det kultur­landskap som de besökte.

På 70-talet avskaffades i praktiken fideikommiss i Sverige. 1976 köpte Carl Bonde slott och mark av sin far och driver sedan dess egendomen som en form av aktiebolag. Även om marken rent lagligt kan säljas numera, är det troligt att Mörkö även i fortsättningen ägs av familjen Bonde. Det är inte en släkt som präglats av ekonomiskt lättsinne.

– I Småland ligger Bordsjö, den äldre av släktens två egendomar. Den har varit i familjens ägo sedan 1360-talet. Det är tio år efter digerdöden, säger Carl Bonde.

Som ett stycke Centraleuropa inlemmat i Sörmland. Här står Mats Pertoft mitt i Mörkös bokskog.

Målet: Ön ska blomstra

Mörkös historia må ha varit spännande och bitvis dramatisk, men kontrasten mot dags-läget är påfallande.

En tystlåten lantlig idyll är en träffande beskrivning. Här finns ingen tung industri och inga miljonprograms­kåkar. 

Det är förstås på gott och ont. En varsamt omhändertagen miljö är inte likställd med intäkter, bostadsmöjligheter eller infrastruktur.
I ett försök att vitalisera trakten har en sammanslutning Mörkö­bor grundat initiativet ”Ett Blomstrande Mörkö”, en ekonomisk förening som syftar till att utveckla ön med omgivning på ett hållbart och långsiktigt sätt. Man har en rad ambitiösa framtidsplaner, bland annat att öka befolkningen och samtidigt göra Mörkö till ”det mest hög­värdiga och omfångsrika kultur­landskapet i landet”.

– Vi vill vara en möjlig­görare för alla slags initiativ som finns ute i bygden. Ofta behöver man en föreningsform för strukturen eller för att söka bidrag och då ställer vi vår förening till förfogande, säger ordförande Mats Pertoft.

Föreningen saknar inte organisatoriska muskler. Såväl Carl Bonde som hans son Fredric är engagerade i utvecklingsarbetet och Mats Pertoft är riksdagsledamot för Miljöpartiet och arbetar på Rosenbad.

Fiber, bostäder – och fler invånare

– Just nu är vårt största uppdrag att bygga ut ett fibernät över hela ön och Oaxen. Det är ganska långt gånget, faktiskt, säger Mats Pertoft.

Genom sitt företag Bordsjö Skog arbetar nu familjen Bonde mot att såväl åter­ställa som utveckla Mörkö. På 1800-talet bodde här 2.500 personer, idag är antalet knappt 400. Bordsjö planerar att öka invånarantalet genom att bygga ut 25 bostadshus på Dåderö, en gång en separat ö som vuxit ihop med Mörkö. Ärendet väntar på klartecken från myndigheterna.

Bordsjö Skog röjer även bort torra slånsnår och tätvuxen granskog för att lämna plats för ädellövträd och betesmarker. 2014 fanns här 278 hektar betad mark. Idag finns det drygt 400 hektar och tio år framåt i tiden är planen att ha 1 000 hektar som betas.

Mörkös smultronställen – om Mats Pertoft får välja

Idyllfaktorn Så fungerar den

  E4:an

• •  McDonalds

• • •  Mormors veranda

• • • •  Hängmatta vid lummig skogstjärn, serenaderad av lövsångare

• • • • •  Himmelriket, fast med kall öl

Salsudds strand

Även kallad Grevens Bad. En lång och naturlig sandstrand som åminner om sydligare breddgrader. Barnvänlig och har en ljuvlig utsikt över fastlandet och passerande segelbåtar. Underhålls och städas av Hörningsholm.

Idyllfaktor: • • • • •

Skansholmens Sjökrog

Belägen vid färjeläget på Mörkös norra udde. Ett stycke skärgårdstjusning med bekväma träbänkar, god husmanskost och noga utvald dryck. Här uppträder artister som Mikael Rickfors och Anne-Lie Rydé till gratis inträde.

Idyllfaktor: • • • • 

Mörkö Kyrka

Med anor från 1100-talet. En vacker vitmenad stenkyrka med gravkor i en rund utbyggnad med välvt tak. Ovanligt nog står klockstapeln på en liten bergknalle intill kyrkogården, en bra bit ovanför själva kyrkobyggnaden.

Idyllfaktor: • • • •

Idala Café & Lanthandel

Den uppenbara mötesplatsen på ön. Utöver den verksamhet som uppges i namnet finns här även krog med rättigheter, second hand, deli, festvåning och ett galleri. Fredagar uppträder trubadurer på puben. Snabbt wifi.

Idyllfaktor: • • •

Bokskogen

Ett stenkast från Salsudds Strand ligger en transplanterad bit av Skåne insprängt bland det sörmländska
kulturlandskapet. Planterades
av Carl Bondes handlings-kraftige farfars farfar Fredrik,
för att blidka hans fru Ida.

Idyllfaktor: • • • • •

Av | 2018-06-20T09:31:36+00:00 juli 2018|Hembygden, Samhälle|

Om författaren:

Lämna en kommentar