Matilda med stolthet mot fördomar

Matilda Karlsson Hjorth må blunda för solen på den här bilden, men när det kommer till orättvisor blundar hon aldrig. Lördagen den 31 augusti är det dags för årets Prideparad i Gnesta och precis som i fjol är hon med och drar i trådarna.

Hur rullar arbetet på?

– Bra! Vi är i princip helt klara. Vi har fått ihop volontärer till alla bitar, även om vi så klart alltid tar emot fler volontärer om folk vill vara med och hjälpa till.

Vad är det för skillnad jämfört med i fjol?

– På grund av branden på Powerbox, fick vi gå en omväg förra året. I år går vi från Hemköp och sedan Storgatan fram genom stan. Dessutom är Gnesta Pride inte längre bara en dag. Förra året var allt hoptryckt på samma dag och det blev kaos för oss volontärer, även om det nog inte märktes utåt. Nu sprider vi ut det på en vecka, med bland annat musikquiz och plakatverkstad. Själva paradarrangemanget blir därför kortare.

Vad är din roll?

– Jag är initiativtagare. Sedan är jag ordförande i Gnesta Pride. Men det är mest en titel, vi som arrangerar gör lika mycket och bestämmer lika mycket allihop.

Hur kommer det sig att du drev igenom Gnesta Pride?

– Jag var ordförande i Frejaskolans elevråd när kommunens kultursamordnare Carina Nilsson kom och hälsade på. I slutet av mötet sa hon att det bara var att höra av sig om vi hade funderingar eller frågor. Jag pratade med några kompisar och vi konstaterade att vi borde ha en Prideparad i Gnesta. Vi planerade en del och hade även möte med Carina. Av olika anledningar hoppade mina kompisar av och jag fick dra lasset själv. Jag hade bra planer i huvudet, men ingen att genomföra dem med och jag trodde ett tag att det skulle rinna ut i sanden. Så en dag tidigt förra året kom mamma (Ida) in i mitt rum och sa att jag, hon och Veronica Jäderlund skulle starta Gnesta Pride ihop: ”Nu kör vi!”

Hur har reaktionerna varit i Gnestatrakten?

– Mestadels positiva. ”Vilken grej!”, ”Bra jobbat”. De negativa är få, så dem behöver man inte bry sig om.

Har ni fått något hot?

– Nej, bara ett litet mes-hot. Det var en person i min ålder som skrev ”Gå och dö!” på vårt Instagramkonto. Hela historien slutade med att han blockade oss – och det var inte direkt någon förlust för oss.

Du slutade nyligen nian. Hur har det låtit i skolkorridorerna?

– Väldigt negativt på en del håll. Mycket snack. Jag kunde få höra saker som ”där går hon som förstör Gnesta”. Det känns tråkigt att det finns personer som tror och tycker det.

Varför är Gnesta Pride viktigt för dig?

– Jag är en hbtq+person själv och jag har väldigt många i min närhet som är det. Jag vill stå upp för den lilla delen jag vet finns i Gnesta. Pride är viktigt för att få till förändring. Det är många som inte förstår varför vi har Pride, de tror att det är för att visa upp en viss sorts sexualitet eller att trycka upp sin sexuella läggning i ansiktet på folk. Det är det inte. Pride är fortfarande en protest.

Vänder du dig alltså emot den glada stämpeln som Pride fått?

– Pride SKA vara glatt. Men det är något annat än en renodlad folkfest. Man får inte glömma bort var Pride kommer ifrån. Från början var det inte så att folk ställde sig på gatan och var jättelyckliga. Det var folk som ställde sig på gatan och nästan dog på grund av det, bara för att få visa att de fanns och hade rätt att fortsätta finnas. I framtiden hoppas jag att personer i min nuvarande ålder ska kunna köra Prideparader, men då enbart som folkfester.

Du har blivit prisad för ditt engagemang. Berätta!

– Först blev jag utsedd till ”Årets eldsjäl” av Gnesta kommun. Sedan prisades jag av Raoul Wallenberg Academy, ”Ungt kurage” heter det priset. Alla som vann får åka till Budapest, för en resa i Wallenbergs anda.

Hur ska det bli?

– Nervöst. Jag har aldrig flugit förut. Mamma har fört över sin flygskräck på mig. Men det ska nog gå bra, det också!