Lokal hjälporganisation tänker inte ge upp – gör farligaste resan hittills
När andra ger upp eller trappar ner, fortsätter det privata initiativet ”Skicka vidare till Ukraina” med aldrig sinande energi. ÖSP var med när den senaste konvojen, innehållande allt från djurmat till en fullt utrustad brandbil, gav sig av från Tystberga. Det var en rekordstor last – för den farligaste resan hittills.
– Nu ses vi om två veckor. Vi hörs på telefon under tiden som jag är borta, säger Kristina Leivik till två av sina barn och kramar dem hårt. Tystberga Räddningsvärns Lars Dahl syns i förgrunden.
Ralf Spehling ratar de små pappmuggarna och häller upp rykande varmt kaffe i ett större glas. En handfull av de nio volontärer som snart ska åka ner till Ukraina är samlade i köket på Tystberga brandstation, i väntan på att resten ska ansluta. Alla har sina egna skäl till att de ställer upp. Sin egen ”twist”, som Ralf förklarar det med tyskklingande brytning.
För hans del är det husdjuren. Han har samlat in djurmat från företag som Arken Zoo och Stigtomta kvarn, men även från privatpersoner.
– Man kan kanske tycka att det är larvigt i sammanhanget, när människoliv står på spel. Men hjälper du husdjuren hjälper du även människorna. Djuren ger tröst och är ofta som familjemedlemmar. Eftersom husdjuren inte har någon stor lobby i de här sammanhangen, försöker jag dra mitt strå till stacken på det här sättet, säger Ralf.
Djurmaten fyller i princip upp en hel skåpbil. Maten körs ner till Krakow, där en ukrainsk kvinna som flytt tar emot den, och distribueras sedan ut i mindre portioner till kontakter i hemlandet. Både till veterinärkliniker och privatpersoner. Ralf och gänget får löpande uppdateringar om var maten hamnat.
Det här blir fjärde gången som Ralf åker med ”Skicka vidare till Ukraina” till det invaderade landet.
– Den första gången var man så klart lite spänd, men ingen av de tidigare gångerna har jag känt mig osäker. Det här är första gånger jag känner mig lite illa till mods, för ryssarna bombar mer hejvilt nu, säger Ralf, pekar på brandmännen Lars Dahl och Mats Lundberg och fortsätter:
– Skulle jag behöva åka med dem, vet jag helt ärligt inte om jag skulle våga. Inte dit de ska.
