Husdjur blir verktyg mot ensamhet i Gnesta kommun
Vissa äldre är rädda för att söka vård. Andra sitter ensamma i onödan. Och mitt i allt hamnar många husdjur i kläm. De problemen har Gnestabon Britt Meik hittat en fiffig lösning på.
Puss på dig! Mopsen Aladdin gosar med Britt Meik.
Aladdin hoppar in i matte Eva Surtells bil.
På upptäcktsfärd utanför Powerhuset i Gnesta.
Aladdin får syn på matte.
– Han heter Aladdin, men jag kallar honom för ”Pralinen”.
Britt Meik blir för andra gången på några sekunder överöst med pussar från den unga hunden, som är så söt att han nog faktiskt hade platsat i den röda chokladkartongen som både namnet och smeknamnet anspelar på. Om han inte hade varit stor som en överdimensionerad limpa, vill säga.
– Han är verkligen social. Men så är han ju med överallt – matte har ridhästar och han springer mycket i stallet.
Snart blir det svårare att ta hand om såväl hästar som hund, då Aladdins matte Eva Surtell ska läggas in på sjukhus för att byta knäled. Även om hon får återvända hem redan efter ett par dagar, väntar en period av rehabilitering. Och under de dagarna kan det vara svårt att ens gå en runda i kvarteret för att rasta sin ögonsten.
Det är här som Britt Meik kommer in i bilden. Inte bara i det specifika fallet med Aladdin.
Britt ligger bakom ett nytt initiativ kallat ”Husdjursteamet”, som är en mer fristående del av projektet ”Aldrig ensam i Gnesta”.
– Jag bodde på landet i flera år, och hade hundar, katter och kaniner, säger Britt. Jag började få problem med gula fläcken, så jag gjorde mig av med bilen och flyttade in i en lägenhet i Gnesta. Det här var ett drygt år sedan och alla husdjuren har antingen omplacerats eller avlivats sedan dess.
Hon älskar fortfarande djur.
– Jag funderade först på att skaffa en ny hund. Men jag är 73 år gammal och vem vet om jag lever efter 80? Då ska mina barn behöva fixa med en hund också. Dagmatte var inte heller aktuellt att bli, då man binder upp sig varje dag, vilket gör en ganska låst.
Samtidigt visste Britt att många ensamboende pensionärer med husdjur drar sig för att ta sig till vårdcentralen eller sjukhus, med rädsla för att bli intagna och inte ha någon som tar hand om deras hund eller katt.
Idén föddes om att hitta en jourlösning som gynnar flera parter: ensamma djurälskare utan djur, djurägare i behov av hjälp och djuren själva. Britt är med i styrelsen i PRO:s lokalavdelning och vände sig en trappa ner på Powerhuset, där Åsa Gustafsson, frivilligsamordnare på Gnesta kommun, sitter. Med Åsas entusiastiska hjälp har Britt kunnat sätta bollen i rullning.
Det handlar om frivillig verksamhet. Den som tar hand om ett djur får inte betalt. Men den får mycket annat som är svårt att värdera i pengar.
– Att jag drog igång det här var för att jag är ensam och inte har något djur kvar, trots att jag ju älskar djur. Det är jättemysigt att ta hand om en hund till exempel. Om ett djur fattar tycke för dig, ger det dig kärlek oavsett vem du är, hur du ser eller hur gammal du är.
Eva Surtell, matte till Aladdin, hyllar initiativet.
– Organiserad djurhjälp på det här sättet är en fantastisk idé, säger Eva. Jag hoppas att det sprider sig över hela landet. För det är förfärligt om ett djur blir ensamt och till slut kanske dör om matte blir sjuk och hamnar på sjukhus.
Gensvaret har varit genomgående positivt. När Britt pratade på Seniordagen på Elektron i Gnesta, var det många som kom med peppande tillrop. Sedan dess har flera andra anmält sig. I nuläget finns åtta registrerade frivilliga från hela bygden: Laxne, Stjärnhov, Björnlunda, Gnesta tätort och till och med Mariefred.
– Jättebra! Jag har ju ingen bil, så jag kan inte ta mig på ett smidigt sätt till Stjärnhov eller Björnlunda, säger Britt. I sådana fall måste någon skjutsa djuret till mig och hela proceduren blir genast mycket krångligare. Finns det någon som kan hjälpa till på gångavstånd är det mycket bättre.
Flera personer har redan anmält sig för att få hjälp med sina djur. De husdjursinsatser som pågår just nu innefattar fyra olika hundar och två katter, som allihop har eller kommer att få hjälp inom en snar framtid. Britt vill vara tydlig med att konceptet inte bara gäller klassiska husdjur.
– Jag tar emot alla djur, papegojor eller vad som helst. Det enda jag inte tar emot är ormar. Dem är jag rädd för.
”Husdjursteamet” i Gnesta
KONTAKTPERSON Initiativet går åt två håll: Den som vill vara ”jourhem” för husdjur kan höra av sig. Samma sak gäller den som har ett husdjur den tillfälligt behöver hjälp att ta hand om. I nuläget är det frivilligsamordnaren Åsa Gustafsson som står som mottagare för inkommande samtal, mejl och sms, men denna uppgift kommer senare att läggas ut på en av de som utför frivillig-uppdraget.
INFO Hemtjänsten är informerad om det nya initiativet. Hemtjänstens personal har ingen skyldighet att ta hand om några djur, men kommer att vara behjälplig och dela ut ett informationsbrev i hela kommunen.
INTE BARA ÄLDRE Det måste inte handla om en allvarlig sjukhusvistelse. Och du måste inte vara senior för att få hjälp. Husdjursteamets insatser är öppna för en bred allmänhet. Men äldre personer som är sjuka är prioriterade. ”Allt eftersom att fler förfrågningar kommer in får vi prioritera dem som kan anses ha störst behov av hjälp”, säger Åsa.
FLER FRIVILLIGA Fler som vill hjälpa till får gärna höra av sig, meddelar Åsa. Enda kravet för att få ingå i kommunens frivillig-organisation är att man ska ha fyllt 18 år.
