Han är Årets Trosabo 2020

Jesper Lundius har inte fyllt 18 år och V70:n han poserar vid är ombyggd till A-traktor. Men snart blir det en rejäl uppgradering på bilfronten…

– Jag började misstänka att det var du som hade vunnit när jag såg att du blev fotad, säger Minna Ronkainen, arbetsledare på Korslöt, när hon går mot Jesper Lundius med spelad upprördhet. Båda skrattar.

– Det hade så klart varit kul att vinna. Men jag gläds åt att det är just han som vann, tillägger hon.

Rekordmånga röstade i Årets Trosabo och Årets Gnestabo. Närmare 2000 personer totalt. I Trosaomröstningen var det jämnt mellan flera kandidater, men efter ett tag utkristalliserades två klara toppkombattanter: Korslötgänget och Jesper Lundius.

Läs mer: Hon blev Årets Gnestabo 2020

Segermarginalen blev knapp. Även om det var Jesper som drog det längsta strået, jobbar han extra på Korslöt ibland. Och anledningen till att han fick så många röster är också starkt kopplat till ”tippen”. Så man kan faktiskt säga att båda kandidaterna har rätt att känna sig som vinnare.

– I två års tid har jag kört grejer åt folk med hjälp av min A-traktor och ett släp. Det har varit flyttlass och enstaka större möbler, men framför allt skräp till Korslöt. Jag har haft väldigt många kunder. När de sett mitt namn i nomineringslistan har de kanske kommit ihåg mig och tyckt att jag gjort ett bra jobb. Så många av rösterna har säkerligen kommit från dem, men även från familj och kompisar skulle jag gissa. Jag ser det här priset som en belöning för det arbete jag lagt ner de senaste åren. Det är jättekul att få den här typen av uppskattning, säger Jesper.

Hur fick du inspiration till att börja köra med släp?

– Jag satt och kollade You­tube. En kanal som handlar om fordon som jag följer la upp ett klipp om en kille som körde släp med sin EPA. Kan han, kan jag, tänkte jag. Så jag var inte direkt först i Sverige, men möjligen först i Trosa kommun. En av huvud­orsakerna till att jag tog det här initiativet var annars att det under den här tiden var väldigt mycket gnäll på oss ungdomar som körde fordon. Jag ville göra någonting för att ändra den negativa bilden. Det har inte blivit någon jätte­stor skillnad tyvärr, men jag har kanske ändrat en del folks inställning – och det är bättre än ingenting.

Hur mycket har du jobbat?

– På slutet behövde jag inte ens lägga ut på Facebook om att jag skulle köra på helgen. Folk hörde av sig ändå. Det fanns jobb hela tiden. Men nu kör jag inte längre. Nu är tanken att lillsyrran ska ta över.

Slantarna han har dragit in har i första hand gått till bensin och underhåll av A-traktorn. Men de har även räckt till att köpa en moppe samt till att delfinansiera köpet av hans första riktiga bil: en Volvo 945:a, årsmodell 1994.

Nu i mars fyller Jesper 18 år.

– Visst, jag har kunnat åka de gamla vägarna till Nyköping och Södertälje, men det har tagit tid och är inte alls samma sak som friheten ett vanligt körkort ger en. Om allt går som det ska med uppkörningen, har jag och polarna planerat att åka till Böda camping eller något liknande nu i sommar, bara ha kul och känna på friheten. Men vi får se hur det blir med corona och allt.

När den här intervjun gjordes hade inte Jesper bestämt sig var de 5 000 kronorna han fått möjlighet att skänka ska gå.

– Barncancerfonden ligger alltid nära till hands. Annars funderar jag på att pengarna ska skänkas till de sjuksköterskor som jobbar med corona varje dag. Det är sjukt hur de orkar jobba så mycket och så hårt.

Snart öppnar nya Korslöt, med fräscha och betydligt mer rymliga möjligheter för privatpersoner att slänga sina sopor. Jesper går fort­farande på gymnasiet och har jobbat extra på återvinnings­centralen när det varit hårt tryck på somrarna och vissa helger. Nu kan det bli mer jobb framöver.

I övrigt hänger samma gäng som jobbat på ”gamla” Korslöt med till det nya.

– Ja, det blir samma gäng. Så folk kommer att känna igen sig, säger Minna
Ronkainen.