Frustuna församling visar vägen mot en bättre miljö
Arterna försvinner. Jorden smutsas ner. Världen som vi känner den är kanske på väg att gå under. Då är det skönt med en instans som jobbar i en orubbligt positiv riktning och som visar att små steg åt rätt håll kan ge stora resultat.
Trädgårdsmästare Anna Sanchez Lindström med sin fyrbenta kompanjon Willhelm.
Frustuna bihotell.
Trängsel på blommorna.
Humlor och guldbaggar överallt.
Jag rekommenderar den som har tappat sugen att bege sig till Frustuna kyrka och den ekologiska trädgården. Helst under sommaren eller en tidig höstdag. Med humlor som viner likt långsamma helikoptrar runt huvudet blir man genast på bättre humör. Ett överflöd av blommor i olika färger trängs med kronärtskockor, fänkål, dill och morötter. Där det förut bara var gräsmatta har det blivit en lyxrestaurang för bin, humlor, fjärilar och guldbaggar.
Att gräsmattan försvann har gjort både insekter och besökare gladare. Samtidigt slipper församlingen köpa in altarblommor utifrån, vilket ger en dubbel miljövinst då de flesta snittblommor både transporteras långt samt besprutas.
Frustunas marker sprutas inte. Blommorna blir stora med hjälp av ekologisk kogödsel, kompost, nässelvatten och hemmaproducerad biokol. Ungefär hälften är perenner (återkommande). De andra drivs upp, år från år, hemma i Annas Sanchez Lindströms lilla växthus.
Grönsakerna i blomsterlanden är inte bara till prydnad. Allt tas om hand av husmor i köket. Också de många äpplena från träden plockas och förvandlas till äppelmarmelad och must.
Först av alla i Strängnäs stift
Frustuna församling är den första församlingen i Strängnäs stift att miljöcertifieras. Att komma dit har varit en process på flera år. Först anställdes en trädgårdsmästare (Anna Sanchez Lindström)med blick för det vackra och miljömässigt hållbara. Som älskar blommor, som lät pumpor slingra sig längs verandaräcken och komposten vara jättelik och synlig. Sen en kyrkoherde (Lena Fagéus) som ville förena natur och andlighet och ett kyrkoråd som hakade på och kom med praktiska funderingar. ”Att församlingen litar på Gud är föredömligt, men vad gäller avloppsfrågor är det bra att en process påbörjats för anslutning till det kommunala nätet för att förebygga läckage till Frösjön”, skrev kyrkorådet redan 2017.
I år har bina fått en egen kyrka, med torn och flera våningar. Ett av gängen från årets sommarkollon fick bygga hotellet av lastpallar, vedträn, halm och bambupinnar. Vaktmästare Torbjörn har byggt tornet. Självklart är bihotellet målat i fina färger.
Höll på att få glädjefnatt
Anna Sanchez Lindström klättrar ner från ett äppelträd och berättar årets gladaste nyhet. Församlingen hade inventering på den anlagda vildblomsängen för att se om artantalet hade ökat. Inventeraren höll på att få glädjefnatt. Han hittade en sällsynt gäst, en rödlistad knubbis med svart päls och orangeröda bakben – ett svartpälsbi, en hona.
Svartpälsbiet har förutom sin kompakta kroppsform och ulliga päls ett annat fascinerande kännetecken, sin jättelånga tunga på 12 mm.
Inte illa för en insekt som själv är mellan 13 och 15 mm lång.
(Som om jag skulle kunna räcka tungan 1,75 meter.)
Anna hoppas på att svartpälsbihonan ska hitta en kompanjon där ute på ängen. Sen pekar hon på slänten vid parkeringen. Idegransplanteringen ska bli sandslänt. Då kan ännu fler bin och humlor flytta in och bosätta sig i Gnesta kommuns pollineringscentrum.
