Cecilia drev bokhandeln i 53 år – hoppas böckerna blir kvar

”Cecilia älskar människor och böcker”, var rubriken i ÖSP i februari 2003. Då som nu hoppas hon att någon som känner likadant tar över Trosas bokhandel.

Bokhandeln öppnade redan 1896, från början i lokalerna som Team Sportia har idag. Någon gång efter sekelskiftet skedde flytten till den nuvarande platsen vid torget.

– Hans Nilsson (av många även känd som Mr Trosa, redaktionens anmärkning) var bara 24 år när hans far Ivar dog och Hans började driva Trosa tidning, ett eget tryckeri samt bokhandeln. Hans var en skrivande person och tyckte aldrig särskilt mycket om att behöva lägga tid på bokhandelsdelen. Min man Anders kände Hans och 1953 fick vi chansen att ta över bokhandeln. Den 15 februari 1953, närmare bestämt, minns Cecilia Eriksson.

Beslutet var inte bara deras. På den här tiden gick det inte att bli bokhandlare hur som helst.

– Det satt en grupp i Stockholm som behövde godkänna oss först. Gruppen bestod av folk från de stora förlagen och några större bokhandlare. Egentligen hade man behövt jobba inom bokbranschen tidigare för att få godkänt. Men jag hade tidigare arbetat på ett studieförbund – världens roligaste jobb, tyckte jag då – och den meriten gjorde att jag blev godkänd. Sedan behövde jag gå bokhandelsskola i ett halvår också.

Bokhandelsskola?

– Ja, det fanns en sådan.

Anders gick bort i cancer alldeles för tidigt, redan 1961. Cecilia fortsatte att driva bokhandeln ensam. Den var, som hon själv uttrycker det, hennes liv fram till 2006.

– Efter att min man dog, var jag må hända ensam ägare, men ändå inte ensam. Jag hade Gun Andersson med mig, som var vid min sida ända från att hon slutade skolan. Hon var helt ovärderlig för mig, säger Cecilia.

– Även Gunvor Johansson fanns med. Det var vi tre: Gun, Gunvor och jag. Gunvor har tyvärr dött, men jag och Gun brukar fortfarande höras och prata om gamla tider. Vi har ju kommit upp i den åldern där vi mest pratar minnen och inte tittar så jättemycket framåt. Men det är härligt att minnas, för man kommer mest bara ihåg de roliga stunderna av någon anledning.

När Cecilia väl började bli mogen för att sälja bokhandeln, var det ändå svårt att släppa taget.

– Det var ju hösten, med bokcirklar och allt, som var på gång. Sedan julen – och julen är rolig. Sedan bokrean på våren. Sedan sommaren med alla sommargäster. Jag hittade alltid en ursäkt för att vara kvar, bara ett litet tag till. Jag ville inte förlora den där tiden.

I en intervju med ÖSP i februari 2003, när det vankades 50-årsjubileum, fick Cecilia frågan om hon trodde att bokhandeln skulle finnas kvar om tio år. Hon svarade: ”Ja. Trosa Bokhandel finns kvar. Jag tror på den och jag tror på Trosa. Ack, om jag bara vore 20 år yngre. Det viktigaste, om det blir någon ny bakom disken, är att han eller hon älskar människor och böcker.”

Och hon fick rätt.

Nu ska bokhandeln byta ägare igen. Vad hoppas du händer?

– Framför allt att de absolut inte skippar böckerna. Böckerna är det viktigaste. Jag hade också leksaker från början, men riktade sedan in mig mest på kontors­material utöver böckerna, då vi ju hade Albins som jag stod mig slätt emot när det kom till leksaker. Nu förstår jag att bokhandeln måste ha en annan bredd, men böckerna får de inte släppa taget om, säger Cecilia och fortsätter:

– Det är ju det allt handlar om egentligen, att hitta de rätta böckerna till människor. Att förvalta ett förtroende och på så sätt få lojala kunder. Jag kunde ha båtfolk som kom tillbaka varje sommar och sa ”du valde en väldigt bra bok till mig förra året, kan du göra det nu igen?”. Det där förtroendet var enormt roligt att få.