Bröder som borrar brunnar

Christian och Peter Dunkhols bor nära varandra i Hunga mellan Vagnhärad och Trosa. De växte upp i trakten och gick på skolorna Fornby och Hedeby som barn. Här står de i familjeföretaget Lebams lokaler någon kilometer från skolbyggnaderna.

1984, för snart 40 år sedan, köpte pappa Kjell och mamma Anna-Karin företaget Lebam Brunnsborrning av en avlägsen släkting. På senare år har Kjell, numera i pensionsåldern, hjälpt till på kontoret, medan sönerna Christian och Peter skött det fysiska arbetet ”ute på fältet”.

– Huvuddelen är vattenbrunnar, säger Christian. Vi borrar för bergvärme­pumpar, men vattenbrunnar är vår nisch – vilket inte är så vanligt idag. När bergvärme-­boomen kom bildades en massa nya bolag och de som finns kvar är fortsatt inriktade på det. Bergvärme är mer av industriborrning, där du ska borra ett visst djup och sedan gör det. Vatten är lite mer av ett hantverk. Du måste vara mer på tå när du borrar. Du vill inte att borrningen bara ska ge vatten, utan BRA vatten.

När det gäller vatten­brunnar bor de flesta kunderna utanför det kommunala vattennätet. Det är framför allt två sorters kunder: de som byggt nytt och behöver vatten samt de som har en gammal brunn som inte håller måttet längre.

– De låga vattennivåerna på senare år har gjort att ytliga vattenkällor, främst grävda brunnar, sinar, säger Peter. De slutar ge vatten, helt enkelt.

Allt viktigare

Vattenbristen har fått kommuner att införa bevattningsförbud. Allt fler husägare väljer att skaffa egen brunn.

– Vatten är livsnödvändigt, säger Christian. Att ha mycket och även bra vatten kan bli mycket värt i framtiden. Även i Sverige, där vi är vana vid att ha hur mycket vatten som helst.

Det var aldrig självklart att bröderna skulle ta över familje­företaget. De uppmuntrades att plugga och testa på andra jobb. Om de sedan av egen vilja ville till­baka, var de välkomna.

Väldigt fritt jobb

Storebror Christian (det skiljer fem år mellan dem) började på allvar 2002 och Peter anslöt något år senare. De har alltid trivts i miljön, från att de hängde med ut och åt matsäck som barn, via sommarjobb fram till heltidsjobb.

– Det är ett väldigt fritt jobb, där man styr sina arbets­tider själv, säger Peter. Dessutom är det uppskattat, med mycket positiv feedback från folk man löst vatten­frågan hos. Sedan får man vara ute och jobba mycket, röra på sig fysiskt, och det är trevligt.

– Kanske inte alltid kalla dagar i november eller januari, men den mesta andra tiden, flikar Christian in med ett leende.

En av de vanligaste frågorna är om de inte går varandra på nerverna, då de är syskon och jobbar ihop varje dag.

– Vi går nästan aldrig med varandra hela dagarna, säger Christian. Vi har en anställd och oftast är det numera han och en av oss som åker ut på borrningarna. Även när det är vi två, så är det bara de första 1–2 timmarna som båda behövs – då vi sätter ner foderrören, som är ganska tunga att hantera. Sedan brukar den ena åka och göra andra jobb, som till exempel kundbesök.

– Dessutom är det ett bullrigt jobb, så vi har hörsel­skydd och hjälmar på oss, säger Peter. Det går inte att gå runt och småprata. Och skulle det dyka upp något vi inte är överens om, är vi väldigt öppna och tar upp frågan direkt. Det är aldrig något som ligger och gror.

Det är snarare så att de pratar för LITE med varandra.

– Ganska ofta när jag kommer hem på kvällen, säger jag att jag måste ringa Peter, berättar Christian. Ni har ju jobbat ihop hela dagen, får jag höra. Ja, men vi går med hörselkåpor och pratar inte med varandra då.