Bengt Landin: Hundra bröllop och en försening

KRÖNIKA För nåt år sen handlade den här spalten om vigslar. Att förmäla par har i sju år varit angenäma inslag i min till­varo. Nu sjunger uppdraget på sista versen. När bröllopsklockor och nyårsklockor samtidigt ringa sker min sista vigsel­förrättning. Då får vi hoppas att det går bättre än när klockan skulle klämta för ett brudpar vid Skottvångs Gruva. Strängen till den gamla vällingklockan brast. Olyckan hade inte blivit ringare om vår klämtare fått klockan i skallen. Så skedde lyckligtvis inte. Då hade det ju inte blott blivit byte av ringar utan även av ringare. Även vid nästa gruvvigsel spelade ringar – om än av ringare slag – en viktig roll. Brud­paret gjorde nämligen entré per cykel. Dock inte på tandem. Då kanske brudparet fått svårt att bestämma vem som skulle styra. Men ingångslåten hade varit given: ”Isabella”, Gösta Ekmans slagnummer:  

Vi kunna förtroligt språka, fast ej i vagn vi åka:

Ty du kan få en plats ändå, på min bicykel gjord för två.

Den sången hade inte Gåsinge-Dillnäs dynamiske kyrkoherde Lundén gillat. För honom skulle det gå undan. ”Ta inte Håll dig på mattan käring! som ingångsmusik”, sa han till mig och min brud. Den slapp alltså kantor Gustafsson spela. Efter 54 år minns vår kantor detta bröllop. Och även turboprästen Lundén och hans fartåk. 

På tal om att hålla sig på mattan så väljer man vid borgerliga vigslar ofta gräs. Eller en blomsteräng. Men då uppstår ibland problem. Om djur nyligen gått i bete där kan tärnor med långklänning och högklackat få problem. Senaste vigseln i en lerig hage föredrog brudparet att köra in på en Harley Davidson. Brudgummens spätta med en hjälm som hätta satte sig på bönpallen väl tillrätta. En pampig entré!

Mitt minne ger mig med stigande ålder problem med att hitta rätt namn. Men jag kan bara minnas ett tillfälle då det svikit mig så pass att jag gift bort bruden med fel brudgum. Som försvar för felhandlingen får jag anföra att det skedde vid ett bröllop av typen ”drop in”. Har man sett på maken, bruden fick fel karl! Som tur var visste hon själv vem hon skulle gifta sig med. Efter en snabbskilsmässa korrigerades mitt misstag och paret kunde åka på smekmånad. 

På tal om försvar så ringde mig vid ett tillfälle vår högste inom detta område. Han var en smula förtretad. Om man var betrodd att leda vårt land i krig hade ÖB självklart räknat med att man även skulle anses kapabel att genomföra en vigsel. Men här stötte han på patrull. Uniform krävdes tursamt nog inte. Min lumparsvid från 1960 hade utan tvekat stuckit ut. Att min mörka kavaj blivit något dammig på resan från Gåsingeskogen observerade dock den skarpögde flyg­generalen. Med föredömlig snabbbhet dammade han av mig. Jag imponerades av ÖB:s engagemang i vår gemensamma manöver. Var dock glad över att han inte kommenderat Svea Livgardes musikkår för inmarsch. För den stod spelmännen Leif Johansson och Ulf Lundgren. 

En upplevelse har de bröllopsbord varit som perser dukar upp vid vigseln. Ett härligt arrangemang! Här trodde jag att vigselsamtalet med Idoldomaren Nikki skulle bli en pärs. Men hon visade sig dock vara en högst älskvärd dam. Hon visste vad hon ville. Och hon svarade ”ja!”. 

Till sist en försenad hälsning till en ny vigselförrättare. I hennes släkt har medlemmar haft kommunala uppdrag i fyra generationer. Lycka till Elin! Vi minns din farmors far Tures insatser uppe i Gåsingeskogen.

Bengt Landin

Av | 2018-10-22T13:30:08+00:00 oktober 2018|Senaste nytt|

Om författaren:

Lämna en kommentar