Addo lämnar Krilles efter över 30 år: "Det bor underbara människor i Trosa"

Addo Rhawi visste att det inte skulle bli lätt. Ägarna som först tagit över Krilles klarade bara en sommar. Det hände till och med att de fick polis­eskort ut till motorvägen, hade de berättat för honom när de träffades hemma i Södertälje.

Men riktigt så här jobbigt hade han kanske inte trott att det skulle bli.

– Det var jättesvårt i början. Hemskt ibland. Du vet … raggare, skinheads, annat folk som inte visste vilka vi var … om man inte känner varandra så väl, blir det lätt … konflikt. Det var en del som ville att vi skulle bort härifrån. Fönsterkross om helgerna, några enstaka bränder, folk som skrek ”köp inte här – det jobbar turkar här!”. Vi gjorde ett antal polisanmälningar under den här tiden.

Addo tar en paus och stoppar i sig ett par pommes, det sista som återstår av den sena lunchen (han äter fortfarande gärna maten som görs i gatu­köket). Vi sitter på den sidan av Krilles där det förr i tiden låg en väntsal, när busstorget fortfarande var ett busstorg och inte en stor parkering.

– Vi gav aldrig upp, bara kämpade på och gjorde så gott vi kunde. Jag visste vad jag ville: jobba kvar och bli kompis med alla. Jag ville visa att jag var en vanlig människa som gjorde rätt för mig. Jag ville visa att jag var … en som ni.

Addo pekar på mig. Vi pratar samma språk, gillar samma fotboll, tränar på samma gym. Men vår väg in i samhället Trosa har varit på vitt skilda villkor.

– Till slut förstod folk. ”Det här är bra människor, de är bara här för att jobba, tjäna pengar och betala skatt, som alla vi andra.” Efter hand kom det fram fler och fler och bad om ursäkt. Vissa skakade hand och sa att de hade varit ett as gentemot oss, men att de nu skulle göra så gott de kunde för att förändra bilden av oss. I dag lattjar jag och skojar med barn – ja, till och med barnbarn ibland – till vissa av de här personerna. Allt löste sig på bästa sätt.

”Underbara människor”

Den tunga inledningen hamnar i skuggan av alla de bra åren.

– Jag skulle aldrig – aldrig! – kunna tänka mig att ha en sådan här verksamhet på något annat ställe än i Trosa. Skulle jag få leva om livet, skulle jag utan tvekan ta över Krilles igen. För det bor underbara människor här. Det har varit en lång, fantastisk period.

Addo älskar Trosa. Och Trosa älskar i allra högsta grad Addo.

– Jag var på krogen en gång. Efter fem minuter var jag packad, för jag fick shots här och shots där. Jag skulle aldrig begära att någon bjuder mig, men jag kunde ju inte tacka nej heller. Hade jag inte förstått det innan, förstod jag där och då att jag var väldigt omtyckt. Och när man är omtyckt måste man tycka om tillbaka på samma sätt.

Sveriges ryggrad

Från början var Krilles ett renodlat gatukök, med korv med bröd och hamburgare, men även pyttipanna, ägg och falukorv. Genom åren har saker lagts till – livs­medel, godis, tidningar, hyrfilmer, paket­utlämning, tobak – för att sedan försvinna. Numera handlar det i princip bara om mat igen.

– Vi har stundtals haft mer blandat på menyn, som till exempel sallader. Men efter hand har vi plockat bort sådant där och inriktat oss mer på att vara ett klassiskt gatukök. För gatukök är … Sveriges ryggrad. Utan gatukök skulle det här landet kännas tomt. Jag älskar fortfarande att gå och äta på gatukök, trots att jag stått i ett själv mer än halva mitt liv. Det är samma sak när jag går på fotboll, då måste jag äta kokt korv med bröd. Finns det inte att köpa … ja, då är matchen inte lika bra längre, det spelar ingen roll vad som händer på planen.

Addo har blivit lovad att hans signatur-hamburgare, ”Addo special”, ska få vara kvar på menyn även under den nya ägaren. Hundra procent nötkött, bacon och tre sorters ostar – cheddar, parmesan och mozzarella. Addo har alltid varit noga med råvarorna.

– För länge sedan var det en säljare som kom med en påse korv som jag fick gratis för att testa. Jag slängde i korven i kastrullen och värmde upp den. Den första kunden som smakade på den korven tittade storögt på mig och sa ”Addo, vad har du gjort?!”. Så äcklig var den. Sedan dess har jag aldrig lekt med råvarorna. Jag betalar hellre några kronor extra för att veta att det är bra grejer. När jag serverar mat, serverar jag mat på ett väldigt stolt sätt. Jag vill att kunden ska njuta av maten.

Legat kallsvettig

Torsdagen den 28 februari stekte Addo sin sista hamburgare på Krilles. De nya ägarna känner han genom Assyriska föreningen i Södertälje.

– Jag hade först inte ens kunnat tänka tanken på att sälja. Jag tackade nej till deras första bud. Sedan när de hade gått från vårt första möte tänkte jag: ”Vad har jag gjort”? Vad betyder pengar egentligen? Jag har missat mina barn, ska jag missa mina barnbarn nu också?” Så jag tog upp telefonen och ringde grabbarna igen. Vi lyckades kompromissa oss fram till en lösning. Man lever bara en gång. Jag är snart 60 år och man vet aldrig hur länge man kommer att leva.

Inte för att det har varit lätt. En verksamhet som du bedrivit i över 30 år, släpper du inte så lätt.

– Jag har haft separationsångest. Flera nätter har jag haft svårt att sova och legat helt kallsvettig. Men jag har fått tänka att någon gång måste allt få ett slut. Jag får lära mig att hantera det, för nu finns det inget annat. Det kommer nog att lösa sig – det också.