A Christmas Carol på Ekhagen
Den som har läst engelska julsagor har mött dem i böckernas adventstid – julsångarna. Barn som i knarrande snö och med röda näsor och tindrande ögon går runt i byarna och sjunger med överjordiskt ljusa röster. Då stannar tiden och hårda sinnen veknar. I böckernas värld, alltså. I verkligheten finns väl inga julsångare?
Vildrosornas två ledare Natalia Winiarska och Angelika Zacharz.
Jodå. Snön knarrar under fötterna och den plötsliga kylan biter i näsorna. På parkeringsplatsen utanför serviceboendet Ekhagen i Björnlunda står 28 barn och ungdomar. De har precis uppträtt och nu står de och sjunger medan de väntar på skjuts till nästa serviceboende. Inte engelska julsånger men polska sånger och den svenska ”Tänd ett ljus”.
De har gråa klänningar, gula benvärmare och likadana svarta strumpor och de ser glada ut allihop.
– Vi kommer från den oberoende polska scoutkåren i Sverige, svarar Natalia Winiarska, som är en av de två ledarna för tjejgruppen Róza Wiatrów – Vildrosorna.
De ville göra någonting bra, så här i juletid, säger Natalia och Angelika.
– Vi skrev till olika servicehem och frågade om vi kunde komma och sjunga. Vi fick svar härifrån och från Frustunagården.
De kommer från olika delar av Stockholm och har åkt till Gnesta över dagen.
Jag lyfter på klinkan till grinden och hör ett samstämmigt och välsjungande ”HEEEJJJDÅÅÅ” bakom mig.
– De sjöng jättefint, säger personalen på Ekhagen.
