VAGNHÄRAD Trosa ridsällskap har länge haft sin bas på Tureholm. Nu kan föreningen få en ny framtida hemvist, efter att kommunen köpt mark rakt över vägen från Nora trädgård.

TEXT & FOTO Sandra Nordin Johansson

Trosa kommun har köpt cirka 20 hektar mark i anslutning till Tullgarns ägor. Förvärvet gör det möjligt att gå vidare med planerna på en ny anläggning för Trosa ridsällskap, som i dag håller till på Tureholm utanför Trosa.

Där har ridskolan funnits under lång tid, men de gamla byggnaderna är inte anpassade för framtidens krav. För att möta dagens regler krävs omfattande ombyggnationer, något som blivit en viktig del i diskussionen om ridsällskapets framtid.

– Byggnaden är från 40-talet. Det var kostall och tjurstall som sedan gjordes om till ridskola, berättar Ann Heimdahl, ordförande i Trosa ridsällskap.

Diskussionen har pågått länge

Frågan om ridsällskapets framtid har funnits på kommunens bord länge. Tidigare fanns en avsiktsförklaring med Tureholm om att utveckla anläggningen där, men den vägen visade sig inte möjlig.

– Av olika anledningar fungerade det inte för dem där borta. Det är väldigt tråkigt, men vi har i samförstånd kommit fram till att det inte var en möjlig väg framåt, säger Lena Isoz (M), ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

Efter det har kommunen letat efter andra markområden.

– Det är ju inte bara att flytta en sådan här stor enhet vart som helst. Vi är väldigt glada för att nu kunna sätta ner foten och fortsätta arbetet med att flytta hit, säger Lena.

Kostar 10 miljoner

Marken som kommunen nu köpt ligger vid väg 218. Affären omfattar cirka 20 hektar, varav omkring 15 hektar på den ena sidan av vägen bedöms kunna bli aktuell för hästverksamheten. Prislappen landade på 10 miljoner.

– Lantmäteriförrättningen vann laga kraft i fredags. Nu är marken formellt i vår ägo, säger Mats Gustafsson, samhällsbyggnadschef i Trosa kommun.

Han beskriver platsen som mycket lämplig för verksamheten.

– Det finns redan befintlig hästverksamhet, det ligger direkt nära en av våra större tätorter, nära kommunikationer och nära gång- och cykelvägar. Det är en plats som vi tror är väldigt bra för att utveckla den här typen av verksamhet, säger han.

Vill inte bygga in problem

Samtidigt finns redan ett tidigare arbete att bygga vidare på. Under diskussionerna om Tureholm togs behov och möjliga lösningar fram tillsammans med ridsällskapet.

– Vi är ganska samsynta när det gäller vilka behov ridsällskapet har, säger Sara Fältskog Eldros, kultur- och föreningschef.

Hon lyfter vikten av att inte bygga in problem från början. Representanter från kommunen och ridsällskapet har tidigare gjort studiebesök på andra ridanläggningar för att se vad som fungerar och vad man bör undvika.

– Vad behöver man tänka på när man ska bygga så att man inte bygger in problem? Det är därför jag tycker att det är så bra att vi redan innan vi haft markplätten har haft dialogen om vad man behöver, säger Sara Fältskog Eldros.

Mycket återstår

Även om markköpet nu är klart återstår flera steg innan en ny ridanläggning kan bli verklighet. Kommunen äger marken, men det betyder inte att byggstarten är nära. Först ska platsens förutsättningar utredas, bland annat markförhållanden, bygglovsfrågor, miljökrav, trafiklösningar, hagar och hur verksamheten ska organiseras långsiktigt.

Att det redan finns bebyggelse och hästverksamhet vid Åby gård ses som en fördel.

Under hösten väntas frågan tas vidare politiskt. Någon exakt tidplan finns inte.

I ÖSP nr 28, som släpps tisdagen den 18 augusti, kan du läsa en längre artikel om planerna.

GNESTA På Strandhagens äldreboende i Gnesta råder det just nu både juldoft och vänskaplig tävlingsnerv. Där pågår nämligen den årliga pepparkakshustävlingen, där boendets olika avdelningar bygger varsitt bidrag av deg, kristyr och fantasi.

TEXT & FOTO Sandra Nordin Johansson

– Vi brukar ha en liten pepparkakstävling avdelningarna emellan.

Det berättar Nathalie Werner, aktivitetssamordnare på Strandhagen.

– Avdelningarna får deg och material och sedan får de skapa fritt.

Exakt hur husen ser ut hålls hemligt fram till utställningen. Några skisser har använts, men detaljerna är inget som delas mellan avdelningarna i förväg. Det finns nämligen en viss tävlingsanda.

– Absolut, det är ju tävling. Men stämningen är väldigt god, säger Nathalie.

De färdiga husen är både fantasifulla och rejält genomarbetade. Vem som har byggt vad avslöjas inte förrän röstningen är klar, just för att varje hus ska bedömas på sitt eget uttryck.

Byggandet sker tillsammans med de boende, som är delaktiga med idéer och förslag. Enligt Nathalie skapar projektet både gemenskap och samtal, och väcker minnen samtidigt som nya skapas.

– Man sitter och pratar, det är trevligt. Det är en trevlig tid, säger hon.

När tävlingen är avgjord väntar ära och berömmelse – och ofta ett presentkort som avdelningen kan använda till gemensamma behov.

Efteråt flyttar pepparkakshusen tillbaka till sina hemavdelningar, där de får stå ett tag innan det är dags att plundras.

GNESTA Foajén på Freja Bad & Gym fylldes av små utrop när badsugna gäster fick möjligheten att bada igen: ”Äntligen” och ”Åh vad jag längtat”. ÖSP var på plats för det första vattenfyspasset efter återöppningen.

TEXT & FOTO Sandra Nordin Johansson

Det var i juni som bassängerna stängdes. Vattenbristen i Gnesta gjorde att Freja Bad & Gym tvingades tidigarelägga sitt sommaruppehåll, ett uppehåll som kom att bli sex månader långt.

Måndagen den 15 december öppnades simhallen igen.

– Det är lite som julafton, sa Malin Broquist, enhetschef Fritid och Freja Bad & Gym.

Dörrarna till bassängerna slogs upp klockan 06.30. När Malin själv kom dit en kvart senare var besökarna redan på plats. Några tränade på gymmet, som har hållits öppet under hela perioden. Bastun öppnades igen i slutet av oktober och omklädningsrummen har under tiden tagits om hand. Men det var först nu, när bassängerna åter togs i bruk, som helheten kom tillbaka.

Stämningen inför öppningen var förväntansfull. För personalen handlade morgonen inte bara om logistik och tider, utan om något som hade byggts upp under lång tid.

– Vi i personalen är som små barn i dag, pirriga, sa Malin.

Under stängningen har personalen mött många frågor: varför är det stängt, när ska det öppna, vad gäller för träningskorten?

Inför återöppningen har ett omfattande arbete genomförts med att förlänga kort manuellt – uppemot tusen stycken.

– Det har varit mycket jobb. Men när man såg att det fungerade och folk såg att deras kort var förlängda, då var det värt det, sa Malin.

Vid ett av borden satt Ewa-Frida Granquist. Hon hade dröjt sig kvar efter sitt simpass – det första på väldigt många månader.

– Det går inte att beskriva hur det här har varit, sa hon om tiden utan bassänger.

– Mina rutiner bröts, och det påverkade mig mer än jag hade förstått.

Så pass att hennes döttrar började oroa sig, och att hon till slut träffade en läkare.

– Läkaren sa att mina rutiner hade försvunnit och det påverkat mig negativt. Det är klart att det har påverkat mångas hälsa att bassängerna varit stängda. Det handlar om rutiner, fysisk aktivitet och social samvaro. När det bryts blir det jobbigt för väldigt många, resonerade Ewa-Frida och lade till:

– Nu börjar livet igen. Det tror jag att många känner, även om alla inte säger det.

I barnbassängen huserade Andreas och Melker Enberg. Melker plaskade rejält i det varma vattnet.

– Det är bra. Vi har längtat efter det. När det har varit stängt här har vi åkt till Nyköping och badat, så det är bra att få bada här igen, berättade Andreas och Melker.

Strax bredvid väntade Rune Högberg och Anja Högberg på att säsongens första vattenfyspass skulle dra igång.

– Innan det stängde gick vi på pass här upp till sex gånger per vecka, sa Rune.

– Vattengympa är den enda träningsform jag kan göra. Jag har artros i knäna och kan varken promenera eller springa. Det här är den enda formen som fungerar för mig, sa Anja och förklarade att hon under tiden bassängerna varit stängda i stället har cyklat, men att hon fått väldigt ont i knäna.

– När jag fick veta att det skulle öppna igen var känslan bara ”Halleluja!”.

Att Freja Bad & Gym är viktig för Anja Högberg råder det ingen tvekan om. Vattenfyspassen beskrev hon som krävande, men på rätt sätt.

– Det ska vara power så att man får resultat, sa hon.

När hon började träna i bassängen gick hon ner elva kilo och hennes diabetes var så väl under kontroll att hon inte behövde medicin. Under tiden utan vattenfys har det förändrats.

– Jag har inte kunnat göra den här pulsträningen. Det har påverkat hälsan, sa hon och berättade att medicinen nu är tillbaka.

Förhoppningen är att vända utvecklingen igen.

– Vi hoppas att det här håller i sig. När jag kommer till läkaren nästa gång vill jag kunna säga att alla värden har gått ner igen.